Sverige måste ta ansvar och skriva under förbudet mot kärnvapen
FN:s kärnvapenkonvention är ett omfattande avtal som förbjuder alla former av kärnvapenaktiviteter. Att utveckla, testa, producera, skaffa, inneha, lagra, använda eller hota att använda kärnvapen, eller stödja andra länders kärnvapenprogram blir förbjudet för de länder som ratificerat det. Dessa stater har tagit ansvar för att utveckla den internationella rätten på basis av mänskliga rättigheter och humanitär rätt.
Den 7 juli 2017 röstade 122 länder i FN:s generalförsamling ja till FN:s konvention om förbud mot kärnvapen. För detta fick den breda rörelsen mot kärnvapen, representerad av ICAN – International Campaign Against Nuclear weapons, Nobels Fredspris 2017. Sverige var ett av länderna som röstade för kärnvapenförbud men trots det har Sverige inte ännu anslutit sig till förbudet. Det tycker vi är fel och vi arbetar tillsammans med många andra organisationer för att stärka debatten och öka pressen för att Sverige ska ansluta sig.
Andra vapen med oacceptabla humanitära konsekvenser har förbjudits av det internationella samfundet, såsom klustervapen (2008), personminor (1997), biologiska (1972) och kemiska (1993) vapen. Dessa förbud har ändrat den globala normen, även bland stater som inte anslutit sig till avtalen, och användningen av de här typerna av vapen har minskat. Man tänker på ett nytt sätt, efter förbud följer normförändring, en ändrad syn på dessa vapen, ett ökat tryck på nedrustning och i många fall en konkret nedrustning. Förbjudna vapen förlorar i politisk status och företag och banker riskerar sitt rykte genom att producera och finansiera dem.
Det är absurt att kärnvapen så länge har omtalats i termer av säkerhetspolitik när de är det osäkraste människan skapat. Saker bör benämnas med sitt rätta namn. Kärnvapen innebär planerad miljöförstöring och överlagt mord. Världen har redan sett konsekvenserna av kärnvapenanvändning i Hiroshima och Nagasaki, och i alla länder där kärnvapen har utvecklats och testats. Tiotusentals människor kan dö i ett ögonblick och i kommande generationer kan allvarliga fosterskador uppstå på grund av strålning. Det som drabbar människan drabbar också djuren, jorden blir förstörd och så kallad atomvinter kan drabba jordbruket, tjocka lager stoft i atmosfären hindrar solen att värma jorden och skördarna skulle försämras radikalt.
För oss i IKFF Växjökretsen var det därför en stor dag den 22 januari när förbudet trädde i kraft. Ända sedan tidigt 2000-tal har en allt starkare rörelse av stater och organisationer arbetat för att kärnvapen ska förbjudas på grund av de grava humanitära konsekvenser även ett begränsat kärnvapenkrig skulle medföra, eller för den delen ett kärnvapenutbrott utlöst av misstag. Vår förhoppning är att det skapas ett tryck som gör att allt fler stater ratificerar konventionen. Det är inte moraliskt försvarbart att nio kärnvapenstater ska kunna hota världens alla andra 186 länder med vapen som kan förgöra mänskligheten.
Tyvärr har Sverige ännu inte ratificerat förbudet. En svensk anslutning skulle innebära att Sverige tydligt tar ställning mot kärnvapen och är med och stärker den internationella normen mot dessa massförstörelsevapen. Sverige skulle kunna bli ett nyckelland för att fler EU-länder, Natoländer och allierade ska ansluta sig till förbudet.
Så visst firade vi den 22 januari men vi fortsätter kräva att Sverige ska skriva under och ratificera FN:s konvention om förbud mot kärnvapen. Ända tills det är gjort!
Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet – IKFF Växjökretsen
Annika Karlsson Ströberg, Gunilla Åkesson, Eva Johansson, Victoria Gonzales, Lena Petersson, Kasplina Berggren
”En svensk anslutning skulle innebära att Sverige tydligt tar ställning mot kärnvapen och är med och stärker den internationella normen mot dessa massförstörelsevapen.”
