Vad är vallöftena om vården värda?
I kampen att hugga huvudet av varandra, till exempel i kritiken om köer, tycker jag att politiker ger en alldeles för negativ bild av sjukvården. Det är orättvist mot alla hårt arbetande anställda att vara valets spottkopp. Trots allt är resultaten i svensk sjukvård bland de bästa i världen och den offentligt finansierade vården når nästan alla på ett helt annat sätt än i länder som bygger på privata system. Det är väl något att vara stolt över men det är viktigt att jobba med de problem som förvisso finns.
Det har varit anmärkningsvärt tyst om värdefrågor från regionpolitiker, som inte ens har svarat på SD:s debattartikel i Smålandsposten den 7 juli om att köerna i vården till stor del beror på ”den enorma asylinvandringen”. Det är sakligt fel och artikeln gränsar till hets mot folkgrupp. De demokratiska partierna har verkligen haft anledning att försvara allas lika människovärde och påpeka att vården skulle braka ihop utan invandrare som viktiga medarbetare på sjukhus, i operationssalar, på vårdcentraler och i äldrevården. De är värda ett tack.
I TV-rutan lovar partiledarna från båda blocken att kapa köer och att alla som önskar ska få en egen fast läkare. Innebär det att det blir så? Det är inte alls säkert. Sjukvård beslutas i huvudsak av landstingspolitiker och de gör verkligen inte som man säger i Stockholm. Man följer inte lagen som sedan 1982 ger alla rätt till en fast allmänläkare. Inte ens 50 procent har en sådan i Kronoberg och vakanserna gapar på vårdcentralerna, särskilt i länets glesbygd. För 15 år sedan satsade S+C nio statliga miljarder i de så kallade kanonpengarna på primärvården. Tillskottet stoppade landstingen i sina svarta budgethål och pengarna gav aldrig människor en nära, förtrogen egen läkare som kan följa livs- och sjukdomsförlopp.
Det har också varit anmärkningsvärt tyst från alla partier i Kronoberg hur partiledarnas löften i praktiken ska uppfyllas. Och den journalistiska bevakningen av sjukvårdsfrågor har varit svag. Förhoppningsvis kan i valspurten väljarna få veta hur och när alla kronobergare ska få en egen fast läkare och hur köerna ska kunna kortas med ekonomiska stimulanser. Detta utan att alla nackdelar som uppenbarades förra mandatperioden åter ska drabba vården. Då främjades lättare fall framför svårare sjuka för att statliga pengar skulle tillfalla landstingen om vårdgarantin uppfylldes. Inget parti har berättat hur man ska undvika dessa negativa effekter i nästa mandatperiod.
I själva verket är ekonomistyrningen och den allt större administrativa apparaten en av de viktigaste orsakerna till sjukvårdens problem, bland annat köerna. För mig och många i vården står det klart att sjukvårdens problem aldrig kommer lösas om inte professionen själv ges ansvar och befogenheter att leda verksamheten. Vad har partierna i Kronoberg att säga om byråkratin? Vårdförbundet har nationellt kartlagt hur antalet byråkrater och kontrollanter av vårdanställda ohämmat ökat, mycket mer än antalet vårdarbetare. Regiondirektör Martin Myrskog protesterade och tyckte att Vårdförbundet räknat fel.
Vilka partier i länet är beredda att efter valet tillsätta en utredning tillsammans med facken för att kartlägga den politiska och administrativa överbyggnaden? Ett sådant sakligt underlag är en utgångspunkt för att kunna diskutera antalet sjukvårdspolitiker och administratörer, vad dessa ska bestämma, hur chefer ska tillsättas och vem de ska tjäna. Min uppfattning är att vårdens problem inte kan lösas med dyra konsulter eller piskas fram med nya managementmodeller. Det är dags för professionen att ta och ges ansvar för vården.
Bengt Järhult, distriktsläkare, Ryd
