Annons

Växjö kommun visar på sviktande omdöme

Det verkar som om Växjös skolpolitiker inte ser skolan som annat än en kostnad, skriver Bengt Johannisson.
Debatt • Publicerad 2 december 2017
Detta är en opinionstext i Smålandsposten. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Den 28 november toppades Smålandspostens framsida av två rubriker. Den ena förkunnade att Arabysonen Johannes Anyuru vunnit Augustpriset, den andra att Centrumskolan i Araby skall mista 13 medarbetare. Det verkar som om Växjös skolpolitiker inte ser skolan som annat än en kostnad. Inte som en investering som berikar kommunen med kulturellt kapital och mänsklig mångfald.

Skolor som språkligt, kunskapsmässigt, socialt och kulturellt skall integrera en ny generation nya svenskar behöver självklart lärarresurser utöver den vanliga kommunala tilldelningen. Genom att inte inse detta omyndigförklarar sig Växjös skolpolitiker.

Annons

I ett forskningsprojekt vid Linnéuniversitet träffade jag några av Centrumskolans lärare. Jag fick då lära mig att de var och en måste engagera sig djupt, bli till en eldsjäl, för att kunna ge barn i samhällets utkant en chans att träda in i dess centrum. Rentav bli dess centrum som Johannes Anyuru.

Tyvärr är det inte bara på skolans område som Växjös politiska etablissemang visar sviktande omdöme. Oliver Rosengrens kortsynta sätt att med enbart en snäv ekonomisk logik hantera kommunens samarbete med sociala företag och civilsamhället är väl omvittnat på tidningens debattsidor. Man kan fråga sig om Växjö kommun alls är moget för att vara värd för den omlokaliserade myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Risken är stor att vi av den avslöjas som att liksom kejsaren vara nakna på andra perspektiv på tillvaron än penningens.

Hanteringen av beslutet om ett nytt spektakulärt kommunhus är ett annat exempel på sviktande omdöme från kommunens sida. Dess i det närmast desperata sätt att fabricera kalkyler som rättfärdigar den ursprungliga kostnadsbedömningen på cirka 750 miljoner kronor är lika genomskinligt som byggnadsmaterialet. Jag lovar härmed att offentligt äta upp en av mina kepor om slutkostnaden för bygget landar under miljarden. Fast då vill jag att PM och vänner tillagar den.

Ett ytterligare uttryck för kommunens valhänta sätt att hantera frågor som inte kan omräknas i pengar är undermineringen av sitt eget Fria ordets hus. Omdömeslösheten vid avhysningen av Kommunistiska Partiets föredrag om den ryska revolutionen är också väl belyst i Smålandsposten. Själv avlyssnade jag det upplästa och därmed sömngivande föredraget i IOGT-huset. Om kommunens politiker anser den texten vara kontroversiell tycker jag att de skall verka för att samhällsforskningen vid Linnéuniversitetet kraftigt begränsas. Stora delar av den är nämligen samhällskritisk. Tack och lov.

Som fiberfri landsbygdsbo vill jag till sist upprepa vad jag framfört tidigare. Wexnets och kommunens hantering av löftet om digitaliseringen av också landet utanför staden vittnar även det om dåligt omdöme. Slangar för den tilltänkta fibern verkar grävas ned lite här och där och det i en omfattning som fått bolagets ledning att tappa överblicken. Någon ordning måste det vara också i ett kommunalt bolag.

Bengt Johannisson, Professor em vid Linnéuniversitetet

Annons
Annons
Annons
Annons