Annons
Nyheter

Växjö kan bli fossilfritt

Nyheter • Publicerad 10 april 2000

Kent Lundgren, doktorand vid Ekonomihögskolan, utvecklar här sina tankar om hur miljöskatter bör användas för att minska användningen av fossila bränslen.

Talet om att vi bör närma oss en hållbar utveckling har på senare tid blivit allt vanligare. De länder som har möjlighet tar hela tiden små steg mot denna utveckling. Förändringar inom energisystemet har stor påverkan på i vilken grad vi kan tala om hållbar utveckling. Vi är alla delaktiga inom detta område. Vi tar till exempel ofta bilen till arbetet och vi köper el och värme från någon energidistributör.

Annons

Ledande aktörer inom bland annat Växjö kommun och vårt lokala energiföretag, Veab, verkar för att Växjö ska bli en fossilbränslefri stad. Ett mål som går utöver de mål som olika internationella organisationer har förmåga att sätta upp. Den primära anledning till detta mål är att användningen av fossila bränslen leder till en ökad växthuseffekt. Den internationella panelen för klimatfrågor, IPCC (The Intergovernmental Panel on Climate Change), har bland annat kommit fram till att av de gaser som ger upphov till en ökad växthuseffekt

så svarar koldioxid från förbränning av fossila bränslen för över hälften. För att stabilisera nivån för långlivade gaser såsom koldioxid, som resulterar från mänsklig verksamhet, krävs att utsläppen minskar med 50 till 60 procent. Detta kan åstadkommas på tre sätt: genom att effektivisera energianvändningen, mer

kärnkraft och/eller ökad andel förnyelsebara energibärare. Att effektivisera energianvändningen har varit en viktig punkt på dagordningen sedan oljekriserna på 1970-talet. Kärnkraften ska inte byggas ut i Sverige utan avvecklas.

Den åtgärd som denna artikel fokuserar på är möjligheten att öka andelen förnyelsebara energibärare. Program som Altener har satts i sjön för att utveckla användandet av förnyelsebara energibärare inom EU och öka handeln med produkter, utrustningar och tjänster inom området. Programmets mål till år 2005 är att minska utsläppen av koldioxid inom EU-länderna med 180 miljoner ton (i Sverige släpps ungefär 60 miljoner ton koldioxid ut per år) genom följande tre delmål: fördubbla användandet av förnyelsebara energibärare, från 4 procent av det totala användandet av energibärare år 1991 till en andel på 8 procent år 2005, tredubbla produktionen av el från förnyelsebara energibärare, säkerställa att marknadsandelen för biobränslen till fordon blir 5 procent.

Sverige har flera fördelar jämfört med andra länder att kunna öka andelen förnyelsebara energibärare: stor biobränslepotential, stort fjärrvärmenät, ett samtidigt el och värmebehov samt en vilja att gå mot en hållbar utveckling. Konkret innebär den sista punkten en växande medvetenhet att icke förnyelsebara resurser är just icke förnyelsebara. Detta leder i sin tur att olika märkningssystem har skapats för att slutkunden på så sätt ska kunna köpa den energiform och det produktionssätt som ligger i linje med hennes mer grundläggande uppfattningar. Kunden har därmed möjlighet att inte "bara" köpa bränsle, el eller värme utan hon köper även det sätt som den har framställts på. Många beaktar inte bara de molekylsopor (koldioxid, svavelföreningar,

kväveföreningar etc) som blir resultatet av energianvändningen. Vi har alla en mer eller mindre klar bild av vilka regler och normer som kommer att känneteckna morgondagens samhälle.

En idé om ett förebyggande miljötänkande har börjat etableras. Denna ifrågasätter om det från moralisk, hållbarhets och miljömässig synpunkt är rätt att använda jungfruliga icke förnyelsebara råvaror. Den enda förnyelsebara energin är den energi som kontinuerligt kommer från solen. Denna energibärare kan användas direkt genom att värma vatten (solvärme), producera el i solceller eller indirekt i form av produkter från jord och skogsbruk, såsom: skogsbränsle, energiskog, omvandling till olika former av motorbränslen samt utnyttjandet av vind och nederbörd i vind- och vattenkraftsverk. Ökningen av andelen förnyelsebara energibärare av den totala energianvändningen av energibärare kan ske på två sätt: antingen genom att minska den totala användningen av kärnkraft och fossila energibärare, eller genom att öka användningen av förnyelsebara energibärare med ett bibehållande av den totala efterfrågan på energi.

I världen är andelen förnyelsebara energibärare av den totala användningen av energibärare 17 procent, inom EU enligt ovan ungefär 4 procent och i Sverige ungefär 30 procent. Det förnyelsebara bränsle som har störst potential att utvecklas ytterligare är bioenergi. I dag används en liten del av de ungefär 80 terrawattimmar bioenergi som används totalt per år till elframställning. Detta beror främst på att omvandling till el fortfarande skattegynnas. Elproduktionen med bioenergi som bränsle kan öka med befintliga kraftvärmeverk eftersom dagens går på halvfart. Nya kraftvärmeverk skulle ytterligare kunna utnyttja dagens, och morgondagens, fjärrvärmenät för samtidig el och värmeproduktion.

I en SOU från 1992 , Biobränslen för framtiden, antogs att potentialen för bioenergi kommer att vara mellan 173 och 209 terrawattimmar år 2000. Det kan noteras att så mycket blev det inte. Utredningen tog hänsyn till vissa miljömässiga och tekniska restriktioner. Biomassa tar större plats per energienhet jämfört med fossila bränslen, men endast mellan 4 och 6 procent av biomassans energivärde åtgår för flisning och transport av biomassan fram till det lokala energiföretaget.

Många energiföretag utnyttjar biobränsle i allt högre utsträckning. Ny teknik och god tillgång på trädbränsle gör att det går att få god lönsamhet inom de kommunbaserade energiföretagen. I dag kostar el från kraftvärmeverk, inklusive avskrivningskostnad, lite mer än den el som köps på marknaden, runt 30 öre per

Annons

kilowattimme. Men den lägre kostnaden för den el som handlas på marknaden har som grund avskrivna, eller nästan avskrivna, anläggningar. Ofta skriver energiföretag av en större del av kostnaden för en anläggning när den är ny än vad som är motiverat av en investeringskalkyl (men det kan vara motiverat av andra skäl).

För att öka andelen förnyelsebara energibärare krävs bland annat att dagens miljöskatter/miljöavgifter konsolideras, det vill säga att ramen inom vilka dessa avgifter verkar förtydligas. Framtida tillfälliga och normala bristsituationer inom energisystemet kommer vidare att öka lönsamheten för nya anläggningar.

Miljöskatter bör missgynna användandet av icke förnyelsebara resurser/energibärare och utsläpp av stabila ämnen. Avseende koldioxidskatten så är det rimligt att även industri (ej elintensiv industri) och elproduktion

innefattas i systemet.

Utsläpp av koldioxid vid elproduktion och användning av fossila bränslen inom industrin bidrar lika mycket som utsläpp vid värmeproduktion till växthuseffekten. Denna miljöskatt kan utformas så att den går tillbaka

till de aktörer som ger oss energi utan utsläpp av koldioxid. På så sätt blir det svårare att tolka miljöskatten som en inkomstkälla till staten. Det blir lättare att tolka den som en miljöavgift som minskar i takt med att

problemen minskar.

Kent Lundgren

doktorand vid Ekonomihögskolan

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons