GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Ett mästerverk i ordvrängarkonst

Den historiskt långa regeringsbildningsprocessen har till slut nått vägens ände. Nu pågår, som brukligt i politiken, kampen om att sätta bilden av vad som egentligen hände.
Ledare • Publicerad 25 januari 2019
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.
Kampen om historieskrivningar har börjat.
Kampen om historieskrivningar har börjat.Foto: Claudio Bresciani/TT

I en intervju i Svenska Dagbladet (23/1) säger till exempel Centerpartiets ledare Annie Lööf att hon var besviken på Moderaterna och Kristdemokraterna när de gick fram i en skarp statsministeromröstning och sökte aktivt stöd av Sverigedemokraterna (definitionen av aktivt och passivt stöd verkar variera något beroende på vilket parti saken gäller).

Det är för övrigt svårt att inte dra på smilbanden åt den ofrivilliga humor som uppstår när Lööf får en fråga om att stävja högerpopulismen och svarar: ”Jag tror att det är väldigt farligt att ha ett parti som utgångspunkt när man ska driva en politisk agenda.”

Liberalernas partiledare Jan Björklund tar saken än längre i en utfrågning i Sveriges Radio (24/1). Det är för övrigt en stark rekommendation för alla intresserade att själva lyssna och begrunda detta ordvrängarkonstens mästerverk. Björklund förklarar att hans besvikelse sträcker sig hela två år tillbaka. När den dåvarande moderatledaren Anna Kinberg Batra öppnade upp för att samtala med Sverigedemokraterna i riksdagens utskott – vilket Björklund berättar att han genast förstod innebar att man skulle förhandla – ”insåg många av oss att det skulle bli otroligt besvärligt”.

Tanken slog redan då Björklund att det kunde komma att bli en socialdemokratisk statsminister och regering som fick Liberalernas stöd. På frågan om varför han inte berättade detta för väljarna svarar han: ”Jag sade ju att en blocköverskridande lösning ... Jag ville ju att Alliansen tillsammans skulle arbeta blocköverskridande. Det var ju det som var mitt mål i så fall. Men Moderaterna ville ju inte detta.” Det är med förlov sagt inte riktigt hela sanningen.

Vid ungefär samma tid som Anna Kinberg Batras ställningstagande deklarerade för övrigt Jan Björklund att statsminister Stefan Löfven borde bjuda in Sverigedemokraterna till de politiska samtal som förs över blockgränsen. I vad består den fundamentala skillnad mellan dessa två ställningstaganden som Björklund verkar uppleva? Varför är den strategi som han förespråkade kosher – men inte att stödja en regering som får Sverigedemokraternas stöd utan att ge dem inflytande (och till exempel skriva hemliga lappar med dem)? Det är inte helt enkelt att förstå.

På en punkt får man ge Björklund rätt. Programmet som ingår i överenskommelsen med Socialdemokraterna är på många punkter mer borgerligt än den politik som alliansregeringen lyckades genomföra. För det bär Moderaterna en stor del av skulden.

Bröt Centerpartiet och Liberalerna sina vallöften, frågar reportern Björklund. ”Ingen bröt några vallöften, men man kan ju vara besviken över att det blev så.” Meningen blir roligare och roligare varje gång man hör den. Ingen bröt några vallöften, men man kan ju vara besviken över att det blev så.

catarina kärkkäinenSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Smålandsposten och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.