Annons

Björn Elmgren: Fantastiskt ändå vad människan är kapabel att göra om hon måste

Min far kunde ganska många saker, och en av alla dessa saker var att plocka svamp. Han hade en enastående förmåga att se skiftningar i naturen och kunde med stor precision pricka in bra svampställen. Själv har jag alltid tänkt att jag är en bra svampplockare, men det är jag inte. Min bror är betydligt bättre på att plocka svamp, och han har ärvt en del av pappas ställen.
Krönika • Publicerad 8 oktober 2021
Detta är en personligt skriven text i Smålandsposten. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Björn Elmgren
Björn ElmgrenFoto: Okänd

Nu uppstod ett tillfälle där min bror inte kunnat vittja sina ställen och jag skulle få äran att bli invigd i några av dessa. Vi kom överens om att jag skulle ringa upp med bild, så att han kunde förvissa sig om att jag var på rätt ställe. Jag parkerade bilen och ringde upp. Vi fick kontakt, jag hade perfekt mottagning, och min bror kunde se allt i HD-upplösning. Jag gav mig raskt ut i skogen och kom längre och längre in. Till slut enades vi om att jag måste vara på den ”heliga” platsen, så vi la på och jag började leta. Jag hittade en del svamp, men såg också att vildsvinen hade varit där, så jag antog att det mesta var borta. När jag skulle gå tillbaka till bilen insåg jag att jag inte hade en susning om var jag befann mig. I min iver att hitta svampstället hade jag gett mig in i skogen utan att ha en aning om i vilken riktning jag gick. Jag hade inte den blekaste aning om varifrån jag kom, och än mindre åt vilket håll jag borde gå.

En allt för välbekant känsla kom smygande med en oerhörd hastighet. Det var dags att gå på ”stället”, det var på intet sätt förhandlingsbart. På något naivt sätt tänkte jag att det är lugnt, om jag bara hittar bilen kommer allt att lösa sig. Frustrationen började gå över i panik. ”Jag kommer aldrig hitta bilen, jag kommer att dö av nödighet här ute i skogen”. Jag kapitulerade och insåg att det måste ske här och nu, och om någon skulla finna mig i denna prekära situation, fick jag väl svälja stoltheten och passa på att fråga efter vägen. Kanske inte mitt mest värdigaste ögonblick, men nöden har ingen lag.

Annons

Jägarsitsen mot en trädstam fick det bli, en riktigt bra idé tyckte jag ända tills jag var mitt i själva bestyret och plötsligt upptäckte hur mina ben började skaka och darra. Var det inte en pärla av svett som trängde fram i min panna dessutom. Fötterna började glida undan och jag tänkte att det här händer inte, men som av en kraft från ovan lyckades jag häva glidet och ta mig från jägarsitsen utan att någon misshaglig olycka inträffade.

Telefonsamtalet till min bror för att be om hjälp var inte riktigt den moralboost jag hade hoppats på, snarare en resa i idiotförklaring. Att telefonens kartfunktion hade låg platsprecision och att kompass-appen inte fungerade med min modell hjälpte knappast heller. Men sen kom jag ihåg att min bror sa att ser du ungskog ska du gå åt motsatt håll. Det gjorde jag och till slut kom jag rätt. Som en bonus hittade jag en massa kantareller också!

Tänka sig, jag hittade svamp nästan alldeles själv och satte dessutom personbästa i jägarsits!

Annons
Annons
Annons
Annons