Annons
Nyheter

Fenomenalt vardagsdrama

Nyheter • Publicerad 18 mars 2011
40 plus-kvinnor och 15 plus-män kan vara en av världens sämsta konstellationer. Xavier Dolan och Anne Dorval i "Jag dödade min mamma". Foto: Folkets bio Du har hämtat texten felaktigt!! Bildtext 2: Ungt geni. Xavier Dolan var bara 19 år när han regisserade, producerade och spelade i "Jag dödade min mamma", hyllad i Cannes och nu med senkommen svensk premiär. Foto: Folkets bioFoto: 

Bara några månader efter Xavier Dolans oemotståndliga Hjärtslag är det svensk premiär även för regissörens debutfilm Jag dödade min mamma, två filmer som tagit Cannes och filmvärlden med storm de senaste två åren. Dolan, född i Québec 1989, tycks ha naturaliserat mediet från barnsben. Med en sällsam, fransk lätthet äger han redan en självklar förmåga att förena text och bild, ett uttryck som inte står Jean-Luc Godards kompromisslösa estetik långt efter. Om Godard var 1960-talets kongeniale filmskapare har Dolan alla möjligheter att bli 2010-talets, om än i mindre epokgörande anda; varje tid har sina begränsningar.

I en seriöst menande filmvärld som alltmer tenderar att gå upp i politiskt prudentliga verk eller i planlösa prövningar med monotonin som självändamål, behövs regissörer som vågar vara personliga och självförhärligande. Dolan är inte rädd för att göra stor sak av det lilla. Medan Hjärtslag var ett manierat, hyperstiliserat triangeldrama i kolorerad Audrey Hepburn-vintage, är den självbiografiskt färgade Jag dödade min mamma i grundtonen ett vardagligt drama med James Dean på väggarna. Precis som i Hjärtslag spelar Dolan själv huvudrollen. Hubert är en brådmogen homosexuell som lever i en uppslitande relation med sin mamma. I denna tonårstristess – som utspelar sig i utled skolmiljö, mot oviss förälskelse och inte minst inför pojkrummets introspektiva kameraöga – gör Hubert modern till syndabock, samtidigt som han själv börja inse vuxenlivets desillusioner.

Annons

Redan prologens frukostscen är talande. Han förklarar att han inte kan vara hennes son. Äcklad tvingas Hubert bevittna moderns glupska intag av smörgåspålägg, vilket sker med öppen mun, i slowmotion och till högstämda stråkar. Det är humor och svärta på samma gång. När allt kommer omkring handlar det om självidentifikation, och en slags hatkärlek. Det fina är att även modern skildras inkännande och tillåts ha sin ångest, samtidigt som spelet mellan Dolan och Anne Dorval övertygar stort.

I kategorin utopiska filmskapare hämtar Dolan sitt uttryck från ett brett medialt spektra: såväl textskylt som stillbild, måleri som videodagbok. I likhet med Godard har han förstått att inga regler är heliga och ryggar inte för att laborera på tvärs med normerna. Kanske inte lika narrativt banbrytande som en gång Tarantino, men precis som Tarantino är Dolan ett av barn av sin tid och av sin filmhistoria. Jag dödade min mamma och Hjärtslag markerar förhoppningsvis upptakten på en lång, lysande karriär. Men klassen är redan så hög att ingen skulle kunna klaga om det stannade här.

Jag dödade min mamma

Regi: Xavier Dolan

Med: Xavier Dolan, Anne Dorval

Betyg: 5

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons