Holy smoke

Nyheter • Publicerad 25 april 2000

HOLY SMOKE innehåller flera av de ämnestrådar Jane Campion tagit upp i filmer som The Piano (1992), Sweetie (1989) och Angel at My Table (1990): utanförskap, kulturkrockar och i synnerhet identitetskriser.Kärlekshistorien mellan sektmedlemmen Ruth (Kate Winslet) och avprogrammeraren P J Waters (Harvey Keitel) är på ett ytligt plan en relativt konventionell historia om könsattraktivitet. Men på en annan nivå handlar Holy Smoke om vår flykt undan ensamhet och vårt kontaktbehov. I det ögonblick Waters startar försöken att avbetinga Ruth hennes vanföreställningar om Baba, så påbörjar han dessutom en okänd resa in i sig själv. Inledningsvis är Waters en arrogant machotyp med cowboyboots. Men i finalen har han tappat fernissan på sin könsidentet, tagit på sig en röd klänning och målat sina läppar. I en stuga ute i den australiska öknen vidrör de varandras själar och då öppnar sig avgrunder av kulturpräglade könsfördomar och maktanspråk.

För vem hjärntvätter egentligen vem? För vilket ändamål? Ruths familj som påtvingat henne P J Waters ställer etiska krav på dottern, men lever inte själv upp de förväntningarna. Att Ruth flyr in i en exotisk rörelse som predikar kärlek orsakas av en sådan moralism av falska känslor. Jane Campion driver också här sin feministiska tes om mäns svagheter, men är mindre dogmatisk än i The Piano. Holy Smoke är Campions bästa film i första hand för att den är oförutsägbar med sitt visuella artisteri, sin musik och sin blandning av olika stilar.

Kaj Wickbom

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.