Annons
Nyheter

I love you på djupaste allvar

Nyheter • Publicerad 24 mars 2006

De senaste dagarna har jag överdoserat på skräckfilm. Jag har sett människor slaktas på alla tänkbara vis, med alla tänkbara vapen och ur alla tänkbara bildvinklar. Så att, med det bagaget, kliva in i Jane Austen-land var som en smekning. Redan första bilden, föreställande en engelsk sommaräng ackompanjerad av pianomusik, fyllde mig med sådan sentimentalitet att jag under normala omständigheter hade skämts.

Efter det följde två timmars underbar vistelse hos familjen Mr och Mrs Bennet, vars största problem är hur de ska få sina fem döttrar bortgifta med hederliga, eller ännu bättre, välbärgade män. För stolthet, fördomar, klass och prestige tycks vara saker som hela tiden står i vägen för kärlekslyckan. Men det finns å andra sidan inget som inte kan överbryggas med några välformulerade repliker på en regnig kulle ute på den engelska landsbygden.

Annons

I centrum för filmen, som utspelar sig tidigt 1800-tal, står näst äldsta dottern Elizabeth (Keira Knightley), lite tuffare, lite smartare och klart intressantare än sina systrar. Därför väljer hon också att bråka med den trumpne adelsmannen Mr Darcy på en av byns baler. Och vi vet ju alla vad som börjar med bråk, men deras kärlekshistoria blir allt annat än enkel.

Samtidigt som det känns svårt att misslyckas med materialet, Austen har skapat ett härligt persongalleri och en uppsjö fantastiska dialoger, var filmen dömd att komma till korta. För nästan mer älskad än Jane Austens roman är BBC:s tv-serie från mitten av 90-talet, så att ge sig på en filmatisering var som att tigga om stryk.

Men debutregissören Joe Wright behöver inte skämmas, och det lär han inte göra heller, eftersom filmen fått ett otal priser och fyra Oscarsnomineringar.

Jag vill bara säga till alla er som sover med BBC-versionen under huvudkudden (och som tycker Colin Firth ÄR Mr Darcy, och som tycker han borde ha slutat som skådespelare efter tv-serien för att inte befläcka era minnen) att jag tror ni kommer att bli nöjda. För Deborah Moggach har komprimerat historien till ett manus som aldrig känns stressat, men som ändå får med det bästa.

Keira Knightley visar att hon inte bara är ett namn i skvallerpressen, utan också en utmärkt skådespelerska, i en för övrigt riktigt bra ensemble. Lägg till ett riktigt vackert foto som ramar in det hela, ibland med några imponerande iscensättningar, där kameran i en enda tagning rör sig mellan flertalet skådespelare och dialoger. Håll utkik på balen i mitten av filmen, till och med visuella nördar som Scorsese och de Palma skulle ha varit nöjda.

Cyniker bör dock varnas. Det här är Jane Austen. Här finns människor som säger "I love, I love, I love you" och menar det på fullaste allvar.

Andreas Degerhammar

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons