Annons
Nyheter

Lock, Stock & Two Smoking Barrels

Nyheter • Publicerad 25 maj 1999

Denna debutfilm av regissören Guy Ritchie är lika knäpp som filmens långa och dubbeltydiga titel. Påverkad av filmer som Trainspotting och Pulp Fiction anslår den samma nihilistiska ton: tillvaron är rutten, alla människor speciellt i Londons kriminella undre värld, är skurkar. Gänget runt den kortspelande Eddy är Bacon , Soap och Tom. Drömmen om det stora lyftet driver Eddy att delta i ett pokerspel där hans godtrogenhet ger honom en skuld på sju miljoner kronor. Katten på råttan och råttan på repet så betecknar vi Guy Ritchies sotsvarta komedi om en hop människor som alla strävar efter ett enda mål: att tjäna snabba pengar. Gangstergäng rivaliserar om knark, beskyddarverksamhet och prostitution. I denna vendetta, som liknar slutscenen i Scarface, krigar alla med alla. I några benådade ögonblick är det verbala genregycklet både överraskande och originellt. Slutscenen är exempelvis ett talande bevis för påståendet "att fly är inte alltid bättre än att fäkta illa."Hårt stiliserad med en påfrestande filmspråklig stilblandning och med en kommentator som tillrättalägger handlingen berättas om gruppen kring Eddy och försöket att undkomma den ledande maffiabossen Harry. Tematiskt ligger filmen nära innehållet i Quentin Tarantinos Reservoir Dogs (1992), som också den skildrar sveket och svekets innebörd för de inblandade. Problemet här är att Guy Ritchie struntar i karakterisering och gestaltning. Filmens huvudpersoner är mer metaforiska koder till andra filmer inom gangsterklassen än riktiga identifierbara människor med egen social bakgrund.

Kaj Wickbom
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons