On the road - som en reklamfilm för jeans

Att Jack Kerouacs generationsroman On the Road skulle bli film har varit på gång i många år, det sägs att Francis Ford Coppola säkrade rättigheterna redan på sjuttiotalet. När romanen om the beat generation nu äntligen skulle filmatiseras gick uppdraget till Walter Salles som bland annat gjort den fina Central do Brasil (1998) och inte minst den lyckade Dagbok från en motorcykel (2004) om Che Guevaras äventyr. En road movie även det, om än med andra utgångspunkter. Så vad kunde gå fel? Ganska mycket visar det sig.

On the road handlade om Sal Paradise (Kerouacs alter ego här spelad av Sam Riley) eskapader med vännen Dean Moriarty (Garrett Hedlund), och Deans unga exfru Marylou (Kristen Stewart). Om deras flippade utflykter längs de mäktiga amerikanska landsvägarna i det amerikanska femtiotalet, med McCarthyism och kallt krig. På resorna var de på jakt efter mening, tillhörighet, efter att hitta sig själva, efter Det som Keruouac visste fanns därute längs vägen. Vägen var livet och en källa till allt som kunde hända om man bara lät sig hänges.

Boken har förstås blivit romantiserad som få och det är väl i det skimret vi ska se Salles regi. För Walter Salles närmar sig Kerouac på fel sätt. Det är så mycket han inte mäktar att överföra till vita duken. Här finns inte den civilisationskritik och uppgörelse med det då framväxande amerikanska samhället. Här finns inte känslan av att inte känna tillhörighet med det Amerika som tog form. Här finns heller inte den bohemiska attityden, flytet i texten, drivet i berättelsen, de starka karaktärerna, energin i dialogen, tempot och intensiteten i jakten efter mening. Istället har Salles förfinat, mjukat upp, slätat ut. Gjort tråkigt.

Man tror helt enkelt inte på karaktärerna, de känns inte så bohemiska, avantgardistiska och rebelliska som de borde, de är också på tok för grovt skissade, trots att Salles haft ett helt gäng begåvade skådespelare att jobba med. Ganska ofta känns det mer som en reklamfilm för ett jeansmärke, och det var väl inte meningen.

Jonas Henningsson

Se istället: Love Always, Carolyn, Malin Korkeasalos och Maria Ramströms fina dokumentär om Kerouac, Carolyn och Neil Cassady. Finns ute på dvd nu.