Scream 3

Nyheter • Publicerad 17 april 2000

Wes Cravens registil är sparsmarkad med sugande kamerarörelser och med en personlig bildstil som märks särskilt i Terror på Elm Street (1984) Craven ironiserar även här över skräckfilmsgenren, måhända inte lika originellt som i tidigare filmer. Men ändå är det Cravens förtjänst att Scream 3 över huvud taget är sevärd: upprepningarna är legio. Seriemorden återkommer med påfallande självironisk ögonglimt. Minns ni detta? Vem mördas nu? Vilka står på tur? Är det inte han som gömmer sig bakom masken?

Som avslutande del i en trilogi så tillförs inget nytt annat än att mördaren verkligen? demaskeras. Men flera scener är suggestiva och obehagliga och Cravens intelligenta sätt att manipulera genrekoder är lika infernalisk som hans definition av begreppet svart humor.

Kaj Wickbom

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.