Annons
Nyheter

Svart humor i en poetisk vardag

Nyheter • Publicerad 17 mars 2006
Miranda July i Me and you and everyone we know. Foto: Nonstop entertainment
Miranda July i Me and you and everyone we know. Foto: Nonstop entertainmentFoto: 

Den amerikanska independentfilmen Me and you and everyone we know innehåller precis det som man förväntar sig att en amerikansk independentfilm ska innehålla. Här finns tossiga människor som är ensamma och utanför, här finns oförlöst sexualitet, här finns dysfunktionella familjer, kommunikation som inte fungerar och ett soundtrack med schysst, drömsk electronica.

Hur mycket man än gillar den här typen av film skulle det lätt kunna bli tröttsamt med ännu en. Men debuterande manusförfattaren och regissören Miranda July (som också spelar den kvinnliga huvudrollen Christine) har tillräckligt med egensinnig känsla för svart humor och blick för det poetiska i vardagen för att skaka liv i de väl beprövade medlen.

Annons

Christine är, precis som Miranda July själv i verkliga livet, perforancekonstnär - men det går ganska trögt. Trögt går det även i hennes försök att få skoförsäljaren Richard att falla för henne. Men hon anstränger sig onekligen, även om tydlig kommunikation inte riktigt är hennes grej. Att få hans uppmärksamhet och gillande genom att kliva in i skobutiken med strumpor på öronen är kanske inte det bästa receptet till kärleksframgång.

Richard är inte bättre han. Han är mitt uppe i en separation och när han tillsammans med sina två söner ska flytta från sin fru vill han göra något speciellt - något som får dem att minnas den tid de har haft tillsammans alla fyra. Han väljer att sätt eld på sin hand.

Parallellt med Christine och Richard får vi också följa Richards söner och deras vänners kamp att hitta rätt i en märklig tillvaro. Bland annat hur minstingen Robbie, som knappt lärt sig skriva, får en dejt med en medelålders kvinna efter att de sexchattat på Internet. Och de träffas.

Det låter väldigt skruvat, men allt är berättat så lågmält att det mest blir fint, om än lite sorgligt.

Miranda July har själv sagt att hennes film handlar om människor som vill röra vid varandra, men inte riktigt vet hur. Hon har lyckats ganska bra med det. En del scener är inte mindre än underbara, och just de scenerna gör det helt okej att helheten är lite lös i konturerna.

Andreas Westergren
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons