Redan, sedan

– Varför killar?

Ropade Roar .

Svaret?

Därför att de kunde.

Det var tio minuter kvar på Myran, en hörna hade bjudits bort, en arbetskväll gick mot sitt slut. Trots att skönhetsfläckarna blev fler och fler i det bländande strålkastarljuset hade Öster åter gjort sitt. Nu stod det 4–1, det borde varit 6–1, det kunde varit 10–1.

På många sätt var segern symptomatisk för säsongen 2012.

? Öster gjorde åter sitt jobb, tog de tre poäng man skulle mot ett på pappret lätt motstånd. Det är inte alltid det lättaste. Men den stora förklaringen till superettan-succén. Att Öster alltid varit på tå, att tränarduon alltid rutit till när minsta tendens till oskärpa synts, att jobbet alltid har gjorts. (Det har å andra sidan även HBK och BP gjort hemmavid, skillnaden mellan topplagen är borta-stabiliteten).

? Öster gjorde åter två helt olika halvlekar. Ska du hitta något att hänga upp dig på den här säsongen, att förbättra till nästa, är det just detta. I den första fyra mål (och ett baklängesmål som med facit i hand var en nyttig väckarklocka), en känsla av att allt kunde hända (och gjorde det). I andra lojt, nästan nonchalant. Förklarligt den här gången, mot ett underlägset, uselt Umeå som bara ville vara någon annanstans. Och snart är där.

? Roar Hansen gjorde åter rätt val. Efter den senaste hemmamatchen var det MBZ som skrevs upp. Nu var det Freddy Söderberg som applåderades av, som hyllades efter ett oäkta hattrick, som tog sin chans efter en (relativ) formsvacka. Sånt ändras snabbt, nu gick det på 19 minuter. Nu är han i delad skytteliga-ledning.

? Och precis när du trodde att du visste hur det skulle sluta, när du inte trodde det skulle bli något mer, så bjöds det på lite godis till. En Darijan Bojanic som åter bänkats, en talang som snart måste få fler chanser att växa, började på mittplan. Dansade över en fallen Umeåspelare – symbolik! – fortsatte att driva framåt, som om det vore i Neapel -87, och fann Söderbergsubstitutet Blomqvist-Zampi. 4–1 var en klar seger. 5–1 är förnedrande. Ett sådant mål överskuggade mycket, fick folk att lämna med ett leende. Överskuggade frågor som varför högerkanten börjat tappa farten, och varför bara 3 852 hittat till arenan, en fin oktoberkväll, när Öster i praktiken kunde säkra ett efterlängtat allsvenskt avancemang? Har Växjöpubliken redan hunnit bli bortskämd igen?

I kväll kan det bli klart i teorin (jag tror inte det). På söndag bör det bli det. Sedan har Öster gjort sitt för nu. Sedan ska mer jobb göras, sedan måste nya val göras. Har Roar samma fingertoppskänsla då? Sedan får Öster inte sådana här kvällar, där motståndaryttern inte har ett endaste litet rätt, där du kan gå på halvfart en hel halvlek. Sedan måste allt hänga ihop (ungefär som korv, korvbröd och senap). Sedan kan inte de (ovanliga) bortaförlusterna skyllas (helt) på domaren.

Men det tar vi sedan. Nu börjar snart festen. Varför? Därför att Öster har flest poäng, är bäst hemma, är bäst borta, har gjort flest mål, har släppt till minst, har en spelare i delad skytteligaledning och har tre andra spelare bland de fyra främsta i assistligan. För att Johan Persson kontrakterades i fjol. Och för att det kommer konstmål i 92:a.