GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Hur länge får SSU hållas?

Det blåser om SSU igen. Ännu en gång är det Skånedistriktet som får hård kritik sedan medlemmar i SSU Malmö i ett förstamajtåg skanderat i sång att de skall krossa sionismen.
Ledare • Publicerad 6 maj 2019
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.
Foto: Erik Simander/TT

Låten i fråga kommer från början från den svensk–arabiska gruppen Kofia som var verksam i Göteborg under 1970- och 80-talen och stod Kommunistiska partiet nära. En längre del av låtens text lyder: ”Leve Palestina och krossa sionismen. Och vi har kastat stenar på, soldater och poliser. Och vi har skjutit raketer, mot våra fiender. Och hela världen känner till vår kamp.”

Det är svårt att tolka det på annat sätt än att demonstranterna vill utplåna staten Israel – den enda judiska statsbildningen i världen och det enda land där världens judar kan känna sig någorlunda trygga. I Sverige kan de sannerligen inte det – bland annat på grund av de extrema muslimska grupper som SSU Malmö har associerat sig med under det senaste året.

Två dagar senare gick SSU:s ordförande Philip Botström ut och bad om ursäkt å sitt förbunds vägnar. Han skrev att sången inte skulle sjungas igen, och att förbundet ”har haft kontakt med SSU Skåne för att försäkra oss om att det inte finns något antisemitiskt motiv bakom framförandet av kampsången, att de delar SSU-förbundets syn på en fredlig tvåstatslösning – och för att inskärpa att de måste ta ett större ansvar och vara tydligare med vad dem [så!] kritiserar, och vad de inte kritiserar”.

Det var någonting med ursäkten som skavde. Philip Botström är en demokrat och sannolikt genuint frustrerad över den homofobi, kvinnofientlighet och antisemitism som SSU Malmö har givit uttryck för. Men det sken inte igenom i ursäkten. Uttalandet gav snarast bilden av en kuvad ledare som försöker säga det som han måste till den ena parten – utan att uppröra den andra.

I lördags kom förklaringen, när SSU Skånes ordförande Electra Ververidis gjorde ett eget uttalande om händelsen. Hon sade att hon inte ser det som en lösning att sluta sjunga den kontroversiella sången. ”Det är mycket olyckligt att Philip Botström nu blandar äpplen och päron. Ramsan har sjungits i åratal och handlar om kritik mot Israels ockupationspolitik och inget annat. Det är Botström också väldigt medveten om.” Det är minst sagt ett annat tonläge än förbundsordförandens.

Hur kan SSU Skåne få fortsätta agera på detta sätt? Partier och ungdomsförbund är speciella väsen. Situationen i SSU handlar både om ideologi och religion – och om intern maktkamp till vilken även förbundets ledning behöver anpassa sig. Dagens konflikt har rötter i en gammal falangstrid, men har också nya dimensioner givet de nya maktfästen som religiösa grupper från förorten utgör. Det är uppenbart att Socialdemokraterna likt andra partier har att svara på frågan om hur man skall hantera organiserad religion. Kan religiösa och kulturella argument trumfa partiets värderingar?

SSU verkar inte själva förmå att hantera situationen. Frågan är om partiet tänker hjälpa till. På första maj talade statsminister Stefan Löfven om arbetet för människovärde och mot extremism. Om situationen inom det egna partiet inte löser sig kan det hända att orden börjar klinga lite falskt.

catarina kärkkäinenSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Smålandsposten och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.