Advokater – vår tids nya frälse
Vi har tidigare i härvarande tidning vid ett flertal tillfällen kunnat läsa om vissa försvarsadvokaters oblyga kostnadsräkningar, som i undantagsfall också prutats av berörd tingsrätt. Uppenbarligen en yrkesgrupp, som i stor utsträckning smittats av sina klienters bedrägliga beteenden med mera. Tyvärr har samhället inte med kraft tagit itu härmed, och krävt en sådan redovisning, så att denna möjlighet till missbruk kan förhindras. Detta borde vara en enkel sak i vårt heldatoriserade samhälle. För det är väl inte fråga om inslag av juridiskt skråtänkande?
Denna gång har massmedia granskat konkursförvaltarna, som uppenbarligen rör sig i samma gräddfil som försvarsadvokaterna, det vill säga med ytterst ringa krav för att få ut, inte sällan miljonbelopp, i ersättning för sitt förvaltande uppdrag. Sålunda krävs ingen redovisning av antalet nedlagda timmar. Det räcker med att redovisa slutresultatet, som till exempel vid en fullständig avveckling, kan tyckas ganska enkelt. Vilka andra yrkesgrupper kan på motsvarande lättvindiga sätt, i efterskott, kvittera ut pengar från statens kassakista?
En kvinnlig juridikprofessor försvarar systemet med att berörda jurister har hög kompetens, och detta synes enligt henne tillfyllest. Inte kan hon väl säga att av henne utbildade juridikstudenter har låg kompetens. Sålunda ett uttalande av karaktären snömos!
Kronofogdemyndigheten som har att granska arvodesräkningarna från cirka 5000 konkurser årligen, med belopp allt emellan 10 000 kronor upp till mer än 10 miljoner kronor, redovisar ungefär samma kollegiala och intetsägande svar, det vill säga att man har väldigt kompetent personal som sköter granskningen. Vad annat kan man säga? Härtill kan också läggas att enbart tre procent av räkningarna justeras.
Sammanfattningsvis ställer man sig osökt frågan: Hur kan detta tillåtas 2022 med obegränsade möjligheter till också automatiserad kontroll och nyckeltal? Vad gäller i stort sett all annan verksamhet, finansierad av skattemedel, sker upphandling utifrån pris och kvalitet, ibland till och med in absurdum. Att då som härstädes, i efterskott kunna lämna kostnadsräkningar, utan angivanden av nedlagd tid, synes ytterst märkligt, till och med ett rent systemfel, i vårt annars så ”petimetribenägna” samhälle. Som skattebetalare ställer man sig osökt frågan angående de godkännande och utbetalande myndigheternas passiva agerande i hithörande frågor: Kollegialt skråtänkande, lättja eller till och med ren dumhet?
Olle Nilsson
