Är det så dag(S) nu?
Efter onsdagens socialdemokratiska beslut i regionfullmäktige tillsammans med M, C, och KD att bygga sjukhusbyggnader för miljarder så säger nu S att man ska prioritera personalen och de visar på en lista av förslag som de fört fram under åren men som de inte har fått gehör från de andra partierna.
Varför inte? Har det inte funnits pengar eller har man haft olika uppfattningar om hur man når bättre personalpolitik?
Sök samsyn om inriktningen så blir det bättre sjukvård!
I onsdagens tidning fanns en artikel om att ännu en sjuksköterska har lämnat Regionen för att bli hyrsköterska. Samtidigt sa chefssköterskan att åtta har lämnat eller ska lämna akuten. Katastrof?!
Kände ni socialdemokrater inte till personalläget inom Regionen innan ni förordade Räppe-sjukhuset?
Varningsklockorna borde ha ringt hos alla er politiker, särskilt efter denna storm av protester; namninsamling, debattartiklar och skrivelser från sakkunniga och insatta människor, och om vanliga människors oro och undran över om ni inte tar er vatten över huvudet.
I 2018 års landstingsval röstade 70 procent av 710 röstande på C, M, S och SD i Bergs valdistrikt.
I en namninsamling i västra Tolg, en del av Bergs valdistrikt, om att skjuta på Räppebeslutet och om att utreda alternativ innan slutgiltigt beslut togs skrev 80 procent på namninsamlingen; 44 boende av 55, 2 tillfrågade var inte klara med sitt ställningstagande och 9 ansåg att beslut kunde tas.
Dessa fyra partiers – M,S,C och KD – vägval går helt emot väljarnas.
Är partiledningarna tondöva och okänsliga för hur vinden blåser? Större personalflykt ?
Psykolog Birgitta Vasko skrev i Smålandsposten Opinion lördagen den 26 mars ett öppet brev till våra regionpolitiker med citatet:
”I komplexa frågor behöver man ha en bred ingång av expertkunskap innan man snävar in den fortsatta utredningsprocessen och vara kontinuerligt öppen för nya perspektiv för att inte låsas fast vid ställningstaganden som det blir psykologiskt och ekonomiskt kostsamt att backa från.”
Alla fullmäktigeledamöterna fick kvällen före beslutet ett upprop en vädjan om att besinna sig i nuvarande världsläge med den enorm osäkerheten om framtiden och att fokusera sig mer på personalen och på patienterna än på byggnaderna och att skjuta på beslutet.
Beslutet blev ett 8 miljarders sjukhus i Räppe i stället för ett 4 miljarders? CLV 1.5 med 4 miljarder över till annat allt efter Regionens ekonomiska muskler och vårdens inriktning.
I eftertankens blanka sken så hade en ödmjuk och lyssnande hållning från de ”segrandes ”sida vunnit mer på en återremiss för att undersöka alternativ som CLV1.5 än på en fortsatt strid om och hur en god sjukvård ska bedrivas för framtiden för alla inblandade parter, det vill säga för alla kronobergare.
Vilka tar nu ansvar för den fortsatta seglatsen eller ska vi hoppas på under?
Nils-Erik Nilsson Tolg
