Dags att vi får lite uppmärksamhet och förståelse
Vi pratas inte om, inga stora artiklar eller ledare i tidningar och medier, inga applåder för oss trots att vi precis som övriga vården jobbar i en pandemi. Vi är också liksom övriga vården i kommunen starkt påverkad av alla omorganiseringar, att personal dras in och den ständiga påminnelsen om en dålig budget och stora schemaändringar.
Allt detta görs utan att man pratar med oss på golvet, vi som ska jobba i dessa ändringar, vi har också familjer och partners som påverkas av detta. Hänsynen till att alla inte kan eller orkar jobba vissa pass finns inte, allt man hör är att man har massa "dötid" och passar det inte får man hitta något annat. Detta trots att vi kollegor är öppna om att vi är villiga att anpassa för den som behöver men möts av nekande och att man uppfattas som bortskämd eller krävande för att man har ett hemliv.
Vi är inte maskiner, vi är många som älskar vårt jobb som tror på att kunna göra en verklig insats för de man jobbar med. De politiker och chefer som gör ändringar ser inte eller inte bryr sig om hur det är att jobba inom psykiatrin, hur det är att jobba med det mentala och det kan många gånger vara tyngre än att jobba fysiskt, man ska försöka lyfta någon som mår dåligt och som i vissa fall har oss som sin närmaste och alla ord måste vägas in för man vill hjälpa den man sitter med.
Men nu med omorganiseringen känner man att man mest springer från person till person, samt att man med den nya bemanningsenheten måste sitta och göra bokningar och beställningar på vikarier som tar verklig tid, och även om det är en bra tanke med att den finns så skapar den mer jobb för oss. Den tar tid från brukarna där vi kunde gjort saker med dem. I stället sitter man fast vid en dator, och finns det ingen vikarie, då måste man börja om och göra en ny beställning och finns ingen då får vi inte ringa någon vikarie längre utan då måste man sätta sig och ringa runt och hoppas på att någon kollega svarar och kan ta en inbeordring.
Vi ser också en brist i uppskattning för våra vikarier som i denna pandemi har jobbat hårt sida vid sida med oss och vi är otroligt tacksamma för deras jobb och villighet att komma in, ibland med kort varsel, eller har fått förlängda pass för att vi går kort med personal. Det är ärligt dags för medier, politiker och chefer att se, höra och visa medmänsklighet för oss, vi är värda det och mer. Vår grupp har sina brister som alla arbetsgrupper har men vi är starka, vi gör och har gjort ett jättejobb i denna pandemi.
Boendestödjare i omsorgsförvaltningen
