Distansundervisning är ett problem
Förra terminen tvingades vi sitta hemma i runt fyra månader och lyssna på lärarna genom datorn. I fyra månader satt jag tillsammans med resten av skolan och halvsov framför datorn när lärarna gav oss instruktioner om vad vi skulle göra på lektionen. Det blev en vana att vakna fem minuter innan lektionen började och slå på datorn medans man låg i sängen, det blev en vana att äta att äta sen frukost och det blev en vana att vara energilös på dagarna.
Jag förstår föräldrars oro över den ökande smittan i samhället men jag anser inte att det är nödvändigt att stänga ner skolorna och återinföra distansundervisning igen. Distansundervisningen ledde till att man slutade träffa kompisar och man fick inget socialt liv, nu när restriktioner har börjat med att man inte får träna och tävla och så vidare i sporter och annat liknande så är skolan den enda vägen till socialisering för många. Jag som själv idrottar mycket och måste umgås med kompisar känner mig väldigt slö på dagarna när det blir begränsningar som förra terminen.
På lång sikt tror jag att detta kan leda till depression för många och därför anser jag att man bör lösa detta problemet med att ge tillgång till distansundervisning för de som vill ha det. Lärarna kan ge ut en länk på samma sätt som förra året men man ska ha möjlighet att gå till skolan om man vill det, ett annat alternativ är att halvera folket på skolan genom att en halva har distansundervisning en gång i veckan medans den andra halvan går kvar i skolan och sen byter man veckan efter. Det finns många lösningar för att göra detta bättre men att återinföra distansundervisning helt är ett problem. Alla har ett eget ansvar i dessa tider men det är fel att ta bort den sista socialisering vi ungdomar har tillgång till just nu.
Elev på Katedralskolan
”Det finns många lösningar för att göra detta bättre men att återinföra distansundervisning helt är ett problem.”
