Få sökande till lärarutbildning
?
Den fundamentala orsaken till bristen på sökande är de svenska lärarlönerna, som är mycket låga i förhållande till jämförbara länder i Europa.
Gymnasielärare i Sverige månadslön 36?113 kronor (Expressen 14 april 2013), finsk dito 50?858 (DN), tysk dito 53?113 (Metta Fjelkner, LR:s före detta ordförande). Skillnaderna i årslön blir alltså mer än 200?000 kronor.
Orsaken är den socialdemokratiska jämlikhetspolitiken, som blev kännbar redan under 60-talet och som främst missgynnat akademiker, inte minst lärare. Utjämningen skedde successivt, vilket i praktiken så småningom medförde ett försvagat urval till läraryrket. Detta innebar också per automatik en sänkning av kurskraven på lärarutbildningen. Genom att förändringen skedde efter hand, kunde den svenska skolan hålla hyfsad nivå kanske till och med 1970 – 1980-talet. Parallellt skedde en disciplinär förslappning, överdriven tolerans beträffande skolk, för sen ankomst, stökighet under lektioner med mera.
En generell uppstramning på alla områden är uppenbarligen nödvändig för att åstadkomma acceptabla studieresultat.
Ett ödesdigert misstag var kommunaliseringen, som genomfördes under Göran Perssons ledning. Denna har ibland lett till nonchalans från kommunernas sida vad beträffar formell kompetens och övriga kompetenskrav på lärare som anställs. Ibland har kostnaden blivit avgörande vid anställning av lärare.
En mycket stor andel, enligt uppgift 20 procent, av lärare på grundskolans högstadium har inte godtagbar ämneskompetens. Denna stadieöverlappning på grundskolan är ytterligare en faktor som med all säkerhet försämrat studieresultaten.
Friskolorna fungerar säkert till stor del, men betygsättningen kan enligt uppgift ibland ha skett på ovederhäftigt sätt. Detsamma gäller rättningen av nationella prov, som för alla skolor borde ske på central nivå.
Nationella prov måste vara obligatoriska, inte som tidigare förekommit, frivilliga. Proven måste vara objektivt rättningsbara, vilket även Skolverket tycks ha varit oklart över. Jag har tidigare länge hävdat att övergången till bokstavsbetyg var olämplig, då en omvandling till sifferbetyg blev nödvändig. Dessutom gör de specificerade kraven (delmomenten) för varje betygsnivå betygsättningen mycket svår att hantera.
Den tidigare 5-gradiga betygsskalan var enligt min mening det bästa betygssystem Sverige någonsin haft. Den gav nämligen maximal jämförbarhet inom landet.
Skolan bör, enligt min och många andras mening, på sikt förstatligas för att uppnå nationell rättvisa.
ROLF JANSSON, fd gymnasielärare
