Högskolans ansvar är att handfast länka teori och praktik
En högskoleutbildning i modeskapande måste liksom andra konstnärliga utbildningar innehålla praktik. Ett kreativt hantverk som modedesign kan man inte lära sig genom att läsa böcker. Huvudets tänkande måste kompletteras med handens kompetens och det känslodrivna estetiska.
Har man som mål att skaffa sig ett kreativt yrke eller att etablera ett innovativt företag måste man ha djupa insikter i verksamheten och drivas av engagemang och en stark vilja. Det krävs inte vid annan anställning eftersom det då handlar om att lära sig rutiner. Som praktikant i en dynamisk miljö som modebranschen måste man alltså vara mycket lyhörd, nyfiket observant och kunna komma med egna förslag till nya produkter och arbetssätt.
Huvudpersonerna i Uppdrag Gransknings program är två unga kvinnor som efter sin utbildning etablerat ett eget modeföretag. Tyvärr säger de inget om vad deras utbildning gett dem. Men deras praktik i Sveriges enda modehus, Acne Studios, har stimulerat dem att utveckla en egen affärsidé inkluderande miljöansvar: Att visa hur man kreativt kan återbruka befintliga textilier i fantasirika modeplagg. Deras företag Rave Review har inga anställda och själva har de efter 5 års verksamhet bara kunnat ta ut egen lön i två år. Men deras vision har förverkligats och genom att ha egna alerta praktikanter skapar de en kreativ arbetsmiljö. Som gagnar både ägare och studenter.
Vad varken Textilhögskolan eller Uppdrag Granskning har förstått är att alla estetiska och entreprenöriella utbildningar kräver en intensiv dialog mellan det teoretiska och det praktiska. Dåvarande Högskolan i Växjö var först i Sverige med att erbjuda en ekonomiutbildning med inriktning på mindre, entreprenöriella, familjeföretag. Studenten tillbringade halva veckan på högskolan och den andra halvan i sitt praktikföretag. Studenterna gjorde utredningar åt företaget som rapporterades på plats i närvaro av en lärare. Företaget fick ett jobb gjort, studenten fick lära sig att koppla teori och praktik och högskolan kunde löpande kontrollera utbildningens kvalitet. Så lades grunden för högskolornas entreprenörsutbildningar i Sverige.
Uppdrag Gransknings reportrar gör allt vad de kan för att få modestudenterna att se sig som utnyttjande i sin praktik. Det är klart att de inte skulle tacka nej till lön. Samtidigt verkade studenterna i motsats till reportrarna ha fattat att de bara genom praktiken kunnat få en djup inblick i en verksamhet som de själva framgent ville engagera sig i. Inte heller den forskare i modeveten-skap eller den utbildningsansvarige vid Textilhögskolan som medverkar i programmet tycks ha förstått att sättet på vilket teori och praktik integreras är avgörande för att ge ett entreprenöriellt hantverk en robust kompetensbas.
Bengt Johannisson, Professor em i entreprenörskap vid Linnéuniversitetet
