GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Hur ser det konkreta programmet ut, Härder?

Anton Härder presenterar i Smålandsposten 8/9 sig och sina partikamrater: ”Vi är alltid redo att kämpa för allas lika rätt och värde”. Det betyder att de dygnet runt står upp för något de kallar ”folkkyrka”, en som är till för alla. Men var inte detta just missionsbefallningens ord om att gå ut i hela världen och göra alla folk (inte alla!) till lärjungar redan för 2 000 år sedan? Eller glider Härder & c:o här? Jag frågar för namnet Jesus finns inte i texten, inte heller någon markering att vi talar om Kristi kyrka och hans ärende.
Replik • Publicerad 17 september 2021
Detta är en insändare i Smålandsposten. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Foto: Janerik Henriksson/TT

Jag frågar också eftersom Härder & c:o påstår att ”rättvisa och allas lika värde är ett vanligt tema i Bibeln”. Så är det inte. Orättvist var det att de som arbetat i vingården hela dagen inte fick mer än de som bara jobbat en timme ( Matt 20:1–16 ). Värde talade inte den officer om som sa, att han inte var värd att Jesus skulle gå in under hans tak (Matt 8:5–13). Det finns inte ett enda bibelställe som återger att lärjungarna tyckte att de hade varit värdiga. Johannes Döparen var inte ens värdig att ta av Jesus hans sandaler (Matt 3:11) Härder & c:o. fablar. Hur bra är det egentligen på en skala till 2 i kyrkovalstider?

Det är för Härder & c:o ”viktigt att Svenska kyrkan alltid står upp mot rasism, religionsförtryck och kvinnoprästmotstånd”. Samtidigt ska alla ”känna sig välkomna och delaktiga utifrån egna förutsättningar”. Hur står man upp mot kvinnoprästmotstånd samtidigt som alla kvinnoprästmotståndare ska känna sig välkomna och delaktiga utifrån sina egna förutsättningar?

Den som inte övertygats om att Kungliga Majestätets och riksdagens beslut om Kyrkans ämbete åren 1957 och 1958 skulle vara i samklang med Kyrkans troserfarenhet och minns, att Biskopsmötets bibelkommission dömde ut hela beslutsprocessen (”så bör det inte gå till”) samt därtill vet, hur den kyrkopolitik, som står upp mot kvinnoprästmotståndet, formats behöver besked av Härder & c:o. Vad i den förda kyrkopolitiken vill ni ompröva? Både kvinnliga präster och så kallade kvinnoprästmotståndare vill veta. Hur vill ni bemöta alla med respekt?

Respekt betyder bokstavligen att ”titta en gång till”. Om Anton Härder tittar en gång till på sin kyrkogärning som stiftstyrelsens förste vice ordförande, vad stort har han då utfört? De kyrkliga siffrorna visar väl mest minus? Vore det inte bättre om Härder & c:o ville berätta mer om detta? Eller vill de inte – av rätt begripliga skäl – tala om den verkliga verkligheten, bortom tomma slagord? Hur ser det konkreta programmet ut?

Dag Sandahl, docent

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Smålandsposten och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.