Insändare: ”Allt våld som utövats har förgiftat de generationer som fötts efter 1948”

Jan-Anders BIrgersson skriver en insändare kring Palestina-Israelkonflikten.

Låt oss se Palestina-Israelkonflikten genom att inte låta känslor eller på förhand givna värderingar ta överhanden. Jag lämnar också den historiskt röriga bakgrund som låg till grund för den tvåstatslösning som en FN-kommission lät annonsera och som antogs i november 1947 av FN:s generalförsamling.

Min utgångspunkt är istället uppmaningen; se människans sanna natur! Hur skiljer man på bödel och offer? Sedan 1948 har ständiga strider och brutala uppgörelser rått mellan de två parterna. Två kulturer understödda i ett politiskt spel av USA, dåvarande Sovjetunionen, länder i Europa och Skandinavien samt Israels grannstater. Understödet har sett olika ut, men där Israels militära slagstyrka är och varit överlägsen palestiniernas. Båda parter hyser extremister som inte kan se sina två kulturer i samexistens som två fredliga stater. Båda parter hyser också stora befolkningsgrupper som mycket väl skulle acceptera detta.

Men allt våld som utövats från båda parter har förgiftat de generationer som fötts efter 1948. Svaga korrumperade politiker på båda sidor har inte förmått skapa relationer eller hejdat extremister att utöva förtryck och våld mot varandra eller oskyldiga civila. Terrorn har vuxit sig in hos befolkningarna. Hatet har hela tiden spätts på utan att ledarskapet hos parterna förmått, av egoistiska eller politiska skäl, stämma i bäcken. När oskyldiga civila, barn, kvinnor och äldre brutalt mördas i en konflikt som går över deras huvuden och en outsäglig sorg råder hos båda befolkningarna, så tar det sig uttryck i dessa bestialiska angrepp vi ser från båda sidor. Så fungerar människan och den slagsida vi kan se, då israelernas militära förmåga, som sagt, vida överstiger den palestinska, gör att våldet och terrorn, även om den utövas lika brutalt från båda sidor, dock orsakar många fler döda civila palestinier.

Men det därtill oförlåtligt sorgliga är att FN och världssamfundet, lika lite som Israels och palestiniernas ledarskap, kunnat samverka mot extremister och våldsverkare och stoppat terrorn hos båda parter, oberoende av vilka som utövat den. Således måste vi konstatera att människan är oförmögen att se igenom geopolitiska eller allmänt politiska, religiösa och känslomässiga låsningar, oavsett om hon sitter i FN, Jerusalem, Gaza eller Jenin, på en kibbutz i Negevöknen eller i en olivlund på Västbanken.

Vi har tyvärr den värld och det ledarskap vi har och problemen är och förblir ständigt desamma.

Jan-Anders Birgersson