Insändare: ”En prövning om inte aktioner av detta slag kan betecknas som hets mot folkgrupp känns befogat”

Bokbålen fick sedan sitt mest beryktade exempel med nazisternas rensning av ”otysk litteratur” på våren 1933, alltsedan dess en symbol för det råa våldets övergrepp gentemot den vishet och vidsynthet litteratur kan erbjuda.

Det var alltså en motbjudande högerextrem tradition som Sverigedemokraterna anslöt sig till då Richard Jomshof (SD) med entusiasm såg fram emot att ytterligare hundra koraner skulle bli uppeldade. Att det skulle handla om försvar för yttrandefriheten är naturligtvis inget annat än hyckleri av ett parti som gång på gång uttryckt sin sympati för Orbans Ungern.

Bränning av böcker har i motsats till andra nazianknutna symbolhandlingar som Hitlerhälsning och användning av hakkors inte bestraffats som hatbrott enligt svensk lag. Avgränsningsproblemen är sannolikt besvärliga. Men missaktning mot människor med avseende på deras trosbekännelse är olagligt och har lett till en fällande dom i Nedre Norrlands hovrätt 2019. En person som på Facebook använt omdömet ”Äckliga muslimjävel” dömdes för hets mot folkgrupp.

Domen fastställdes av HD som menade att även om orden riktades mot en enskild person var de att uppfatta som ”uttryck för missaktning av gruppen muslimer” och ”ett kränkande värdeomdöme som helt klart överskred gränsen för saklig kritik och debatt” (Nytt Juridiskt Arkiv 2020).

Salwan Momika smetade enligt Aftonbladets reporter på Medborgarplatsen in Koranen med svinflott och fimpade en cigarett i den innan han tände eld på boken. Juridikprofessorn Vilhelm Persson, citerad i SmP 5 juli, efterlyser en prövning av Högsta Domstolen om inte aktioner av detta slag kan betecknas som hets mot folkgrupp. Det känns minst sagt befogat.

Ulf Carlsson, Växjö

Fler inlägg i debatt om koranbränningar