Insändare: ”Sverige illa ute som rättsstat”
I Regeringsförklaringen den 21 januari 2019 tillkännagav förre statsministern Stefan Löfven följande: ”EU-länder som bryter mot unionens värderingar och rättsstatens principer ska möta kännbara konsekvenser. Historien lär oss vad som kan ske om vi blundar för kränkningar av demokratiska fri- och rättigheter”.
Men vad händer om det är Sverige som bryter mot unionens värderingar och rättsstatens principer? Väldigt lite verkar det som.
En EU-förordning är en bindande rättsakt som alla EU-länder ska tillämpa i dess helhet och den gäller direkt när den har trätt i kraft och likadant i alla medlemsländer. Men svenska domstolar och även myndigheter bryter ofta mot EU-förordningar. Jag har på nära håll sett hur myndigheter och domstolar i sina beslut bortsett från att EU-förordningar gäller över svensk lag.
I december 2021 skrev några statsvetare från Göteborgs universitet en artikel på DN debatt där man menade att man borde granska om korruptionen i Sverige gått så långt att den går att jämföra den i södra Italien. Där är fenomenet med organiserad brottslighet i statsapparaten väl studerat. Statsvetarna skrev även att bilden av Sverige som ett av världens minst korrupta länder motsägs av en rad larmrapporter från myndigheter, grävande journalister och fackföreningar.
Brottsförebyggande rådet, Brå, har förstått att korruption även förekommer inom myndigheter: ”Vid korruption kan det grövsta övertrampet komma från den egna medarbetaren (Brå 2014:4). Detta eftersom korruption här handlar om att utnyttja sin ställning för att uppnå otillbörlig vinning för sig själv eller andra”.
Alltför ofta tar statliga tjänstemän inte ansvar för sina beslut något som kan få stora konsekvenser för den enskilde. Makt utan ansvar kan vara en grogrund för korruption. Det var socialdemokraterna som urholkade tjänstemannaansvaret på 1970-talet. Det är nu hög tid för den nya borgerliga regeringen att återinföra det ansvaret.
Gunilla Axberg, Växjö
