Kommunala vetot lägger hinder i vägen för vindkraften
Vindkraften är den som de flesta sakkunniga pekar på som en lösning för att kunna komma vidare inom uppsatta tidsramar, samt att bygga fler reaktorer för planerbar tillförsel där kärnkraften redan nu är etablerad som Ringhals och Oskarshamn. Förnuftsmässigt verkar en sådan strategi rimlig även om nya varningstecken om kärnkraftens säkerhet även ur försvarssynpunkt aktualiserats med kriget i Ukraina. Vindkraften nagelfars ur den aspekten men det är tyst om kärnkraften.
Nästa fråga är dock om ovanstående är opinions- och tidsmässigt möjligt under rådande förhållanden. Det som är brådskar är i första hand vindkraften i södra delarna av landet som kan sjösättas i närtid och där det kommunala vetot, som det nu är utformat, lägger hinder i vägen. Sedan flera år har vi redan kommunala vindbruksplaner som väger in en rad miljöfaktorer i bedömningarna och pekar ut lämpliga platser. Varför ska det till omfattande processer sedan kan man fråga sig. Lokala opinioner har ju haft möjlighet att delta i planprocessen i tidigare skede. Nu gäller det att politiken tar ledartröjan ur ett helhetsperspektiv, ändrar regelverket och ser till att komma till skott. Boende på landsbygden måste också ta sitt ansvar och se möjligheterna och inte bara nackdelarna med lokal energiproduktion. Ett exempel på etablering är Tvinnesheda utanför Åseda som nu är delvis genomfört till priset av långvariga stridigheter under mer än en tioårsperiod.
Vi medborgare måste vara vidsynta och se helheten nu när välståndet kan hotas av energibrist såvitt vi kräver nödvändig fossilfri tillgång till kraft och inte återkommande ska bränna ofantliga mängder olja i Karlshamn. Då håller det inte att säga nej till åtta av tio ansökningar för vindkraft som kommunerna nu ägnar sig åt med sitt veto.
Bengt Wellermark
