Migrationsverket och den parallella verkligheten
Beslutsstoppet skapade direkt en ohållbar och inhuman situation för flyktingar, och placerade dem i ett sorts vakuum, utan några rättigheter, på obestämd tid. Nu är det oktober och exakt samma situation råder. Vad väntar Migrationsverket på? I vilken parallell värld lever Migrationsverket?
Migrationsverket har, även i sina egna rapporter, otroligt mycket information som borde vara tillräcklig för bedömningar. Det har väl knappast undgått någon att efter det internationella trupptillbakadragandet har talibanrörelsen fortsatt att begå allvarliga människorättsbrott mot civilbefolkningen. Europaparlamentet rapporterar i september 2021 om avrättningar av såväl civila som medlemmar ur den afghanska säkerhetsstyrkan. Det förekommer rekrytering av barnsoldater, och kvinnors och flickors rättigheter minimeras – för att bara nämna några saker. Dessutom avser talibanerna att ställa de afghaner som varit i Europa inför domstol, för brottet att just ha varit i Europa.
Men redan innan landet helt tas över av talibanerna konstaterar Migrationsverket att konflikten och våldet mot civila eskalerar. Trots detta, trots all rapportering om vad som komma ska, fortsätter man att utvisa människor som sökt skydd i Sverige. Man utvisar etniska minoriteter, människorättskämpar, ateister och konvertiter. Så sent som dagen innan Migrationsverket beslutade om stopp genomfördes ännu en tvångsdeportation, och det luktar mycket illa att stoppet inte kom förrän efter att Afghanistan vägrade ta emot tvångsutvisade.
I utlänningslagen definieras en alternativt skyddsbehövande som till exempel den som vid ett återvändande till hemlandet som civilperson skulle löpa en allvarlig och personlig risk att skadas på grund av urskillningslöst våld med anledning av en inre väpnad konflikt. Talibanrörelsen accepterar varken ateister, kristna, hbtqs-personer eller etniska minoriteter (till exempel hazarer). Dessutom avser de alltså att domstolsföra de som varit i Europa. Kan det bli tydligare? Men i stället för att ta beslut om alternativt skyddsbehov inför man ett beslutsstopp som fråntar flyktingarna deras rättigheter, rätten att arbeta och försörja sig och utan rätt till ekonomiskt stöd till mat eller boende – och under tiden, under flera månader kan de, får de inte utvisas. Det är inget annat än ett mänskligt lidande, orsakat av en svensk, statlig myndighet!
Den 16 september underströk Europaparlamentet att ”inga påtvingade återvändanden till Afghanistan får förekomma under några som helst omständigheter”. Så hur länge ska Migrationsverket tillåtas leka med dessa människors liv?
Mona Kristoffersson
