Öppet brev till biskop Fredrik
Vi är en grupp äldre kvinnor, som på olika sätt deltagit i Svenska Kyrkans verksamheter under livet. Nu står vi bestörta och frågande inför ansvarsnämndens beslut att avkraga biskop Thomas i Visby.
Vi finner straffet så oerhört hårt i förhållande till hans brott. Att inte få fortsätta i sin prästkallelse och dessutom utlämnas till pressens nådeslösa exponering två timmar efter att ha fått beskedet.
Vi förstår inte. Vi läser protokoll och paragrafer. Vi lyssnar till argument från domare, ärkebiskop och kyrkoherdar. Var detta enda vägen att gå? Det måste finnas en annan väg.
Vi läser kapitel 8 i Johannesevangeliet och hör Jesus säga: Den som är utan synd ska kasta första stenen. Vi har långa liv bakom oss. Våra erfarenheter säger att ingen går fri från mänskliga brister och starka känslor gör att vi förlorar kompassen i svåra livssituationer.
Vad skulle behöva förändras för att en kyrkans tjänare oavsett position skulle få möjlighet till att få sitt ärende bedömt i ytterligare en instans innan ett så allvarligt straff som avkragning utdöms?
Vi stöder biskop Thomas och vill att beslutet omprövas inom rimlig tid och att dörren tillbaka står öppen. Vi tror att den som fysiskt och psykiskt överlever ett så stort trauma kan betyda oerhört mycket för Svenska Kyrkan i sin fortsatta prästgärning.
Vi tror att endast barmhärtighet kan öka Svenska Kyrkans trovärdighet. ”Vad Du vill är helighet, men Du är barmhärtighet.” Sv.psalm 217.
Maj-Lis Fuchs, Marianne Petersson, Anita Stenemo, Elisabeth Thorén, Karin Willén Wirdenäs
