Paragrafryttarnas rike
Vidare en familj som har arbetat och försörjt sig själva – där ska pappan utvisas. Vad som ska hända modern och barnen vet ingen. Barnen går i skolan och har kamrater och känner sig trygga. De kan svenska och har levt som en vanlig familj. Även de ska tydligen utvisas, men till vilket land? De som sköter sig, lär sig svenska och vill bo här, de ska utvisas. Helt vansinnigt.
Nu kommer jag till den kategori som våldtar eller skjuter ihjäl både utpekade och fiender som inkräktar på vissa områden, med risk för att både barn och andra helt oskyldiga kommer i skottlinjen. Straffet blir skyddstillsyn, eventuellt lite böter, samhällstjänst eller eventuellt några år i fängelse (med rabatt). Men ingen utvisning. Inget land vill eller behöver ta emot dem eller så är det för farligt.
Stackars poliser. Det måste kännas meningslöst att överhuvudtaget ta dem i förvar. För de flesta släpps ut i samhället igen. Domarna friar på något konstigt sätt i alla fall, efter överklagande. Det är inga billiga fall.
Vem kostar samhället mest pengar och bekymmer: ett litet barn eller en familj som försörjer sig själv? Jag efterlyser vanligt sunt förnuft hos berörda parter.
Alla som har kommit från andra länder är inte förbrytare. De som sköter sig är hjärtligt välkomna och ingen skugga ska fall över dem. Det finns många med eftertraktade yrken som vi behöver ta tillvara på.
En särskild eloge till alla våra poliser som ska hålla ordning och reda i samhället, och med livet som insats många gånger. Och ett ibland otacksamt jobb. Ett jättestort fång med rosor till er. Skaften kan övriga paragrafryttare få dela med lagstiftarna (regeringen).
Ledsen och besviken medborgare
