Självkritik verkar tyvärr ha övergått i självgodhet
Det var inte sällsynt att man började arbeta vid 14 års ålder eller tidigare. Deras förhoppning var givetvis dels att överleva och få det lite bättre och dels för att de inte hade något val. Många slet ut sig och dog i förtid. De tänkte på oss som lever idag men hur blev det?
Ser vi på äldreomsorgen i Tingsryds kommun finns det också idag människor som sliter ut sig i förtid. Till den kategorin räknas inte politiker och chefer som möjligen sliter ut tyget som innesluter de ädlare delarna av kroppen.
Jag tänker på vårdpersonalen som med en allt mer krympande rörelseekonomi gör sitt absolut bästa medan de som sliter på byxbaken inte gör ett dugg mer än att ställa ännu högre krav på vårdpersonalen med sin knapphändiga bemanning.
Våra gamla skulle förmodligen, precis som du och jag, vilja njuta en stund i en värmande sol ute i friska luften efter månader av höstlikt väder. Kanske skulle de vilja höra på lite högläsning ur någon bok när deras egna ögon sviker men tiden finns inte. Personalen tvingas stressa omkring och gör sitt yttersta för att vårdtagarna ska få den vård de förtjänar men dessa slitvargars dag är inte längre än vår.
Trots en skattehöjning i välfärdens fagra namn syns ingen förbättring vid horisonten. Ur en utomståendes synvinkel känns det mer som att politiker och tjänstemän kliar varandras ryggar med sin svågerpolitik istället för att åstadkomma någon konstruktiv förbättring för i första hand våra äldre men också för personalen med exempelvis ökad bemanning av utbildad personal.
Tro det eller ej men det kommer en dag när vi själva inte längre klarar av att sköta våra basala behov. Kanske är det så att ni politiker/tjänstemän har anhöriga som redan är i den situationen. Ställ er i så fall frågan: ”Är det så här jag vill att min mor/ far ska få leva återstoden av ett allt kortare liv?”
Maktens sötma smakar gott i munnen men den känslan är bedräglig och jag kan garantera att det kommer en mycket sur eftersmak. En smak vars beska ni faktiskt kan minska om viljan finns. Så länge det inte finns någon opposition som vågar yttra sig mot nedskärningspartiet S så får ni nog alla, politiker såväl som tjänstemän, rikta in er på syrligheten.
Det känns som att det är viktigare att hålla SD borta från allt än att våra gamla och äldre ska få en dräglig tillvaro. Är det så här vårt tidigare välfärdsland ska bli i framtiden? Pengar finns om man är villig att disponera dessa på rätt saker - våra föräldrar, som gav oss en väldigt god grund att stå på och som ni håller på att undergräva med besparingar inom vården.
Luta er tillbaka och ställ er frågan: ”Är jag nöjd med vad jag åstadkommit?” Om inte - vad kan jag göra bättre? Självkritik är en god egenskap men tyvärr verkar den ha övergått till självgodhet.
Sten-Åke Persson
