Ska vi avstå från förnybar energi måste vi minska vår konsumtion

Vindkraftsdebatten bör sättas in i ett större sammanhang. Hur ska vi producera all den energi vi förbrukar?

Alternativet kärnkraft har många nackdelar. Jag skulle mycket hellre vilja bo vid ett vindkraftverk än vid ett kärnkraftverk.

Olyckan vid kärnkraftverket i Fukushima i det högteknologiska landet Japan visar att kärnkraft inte är något som jag skulle vilja ha ens på långt håll. Olyckan i Tjernobyl 1986 påverkar fortfarande svensk natur, eftersom cesium har en halveringstid på 30 år.

Bristen på lösningar för kärnkraftsavfallet talar också emot denna energiform, som också begränsas av att uran inte är någon förnybar resurs. Att kärnkraften har blivit olönsam är ett mindre bekymmer.

Kraftverk som drivs av kol och olja kan inte heller ses som framtiden. Inte ens i Donald Trumps USA har kolkraft blivit någon succé på senare år. I många länder vill medborgarna avstå från koldioxidutsläpp i atmosfären för att rädda världen för våra barn och barnbarn.

Ett alternativ till att bygga ut vindkraften är att vi minskar konsumtionen av energi, vilket också gör att vi behöver minska vår konsumtion av prylar. Det gör jag gärna, men när jag ser alla fordonen på landsbygden verkar det inte som om grannarna till vindkraftverken vill det.

På gamla dagar har jag blivit alltmer bullerkänslig och störs mycket mer av trafikbuller. När jag om sommaren cyklar runt och passerar vindkraftverk brukar jag stanna och lyssna. Ljudet av vindkraftverken överröstas inte bara av trafiken utan även av själva vinden, som viner i träden och i husknutarna. Vinden är svår att stoppa.

Sedan håller jag med kritikerna om att de jättestora vindkraftverken bör ersättas med mindre. Småskalighet och närhet är oftast en fördel, inte minst eftersom ett stort problem med Sveriges elförsörjning är bristen på överföringskapacitet.

Min slutsats är: fortsätt att bygga ut vindkraften, men satsa på småskalighet.

Lars Edqvist