Annons

Smutskastning och fultolkningar

Insändarskribenten Bo Hjalmarsson reagerar på debattartiklar av Tomas Thornell (S) den 7/3 och Malin Lauber (S) den 8/3.
Replik • Publicerad 11 mars 2022
Detta är en insändare i Smålandsposten. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Foto: Tommy Pedersen/TT

Valåret avspeglar sig på opinionssidorna. Som väntat inte helt fria från smutskastning och ful-tolkningar. Vänstersidans främsta attacker på de borgerliga tycks gå ut på att spräcka ett samarbete mellan M och SD, ett samarbete nödvändigt för en borgerlig regering. SD ska utmålas så farligt och obehagligt som möjligt och M ska skämmas över att ha något med ett sådant parti att göra.

I sin debattartikel 7/3 skriver Tomas Thornell (S) om behov av respekt mellan partierna i rådande krissituation och anklagar M för att använda sig av desinformation och att sprida lögner och att vilja “sänka statsministerns trovärdighet”. Moderaterna vill på detta sätt, menar Thornell, avleda uppmärksamheten från M:s samarbete med en partiledare som inte kan välja mellan Frankrikes President Macron och Rysslands Putin. I en intervju i SVT tillfrågades nämligen Jimmy Åkesson om vilken han skulle föredra av nämnda ledare och svarade: ingen av personerna, men att västerländsk demokrati var överlägsen rysk diktatur. Svaret fultolkades av vänstern som att Åkesson skulle ha sympatier med den i väst för närvarande mest hatade mannen; Vladimir Putin. Politiska “slagträet” blev; ”Åkesson kan inte välja mellan Macron och Putin”. I sammanhanget kan man erinra om ett videoklipp från 2013 som nu cirkulerar på internet. Nätet glömmer ju inte som bekant. Videon visar en riksdagsdebatt mellan Jimmy Åkesson, då ledare för ett 5-procentparti, och dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt. Åkesson varnar för Putins upprustning av Ryssland och kritiserar den långsiktigt ansvarslösa nedskärningen av det svenska försvaret. Reinfeldt svarar arrogant och nedlåtande att samtliga partier utom SD är överens om nedskärningen. En glatt leende Annie Lööf syns i bakgrunden.

Annons

I en debattartikel den 8 mars följer kommunalrådet Malin Lauber (S) samma linje som Thornell. SD är ett obehagligt parti dominerat av män som motsätter sig en socialistiskt påtvingad jämställdhet med inkvoteringar, genuspedagogik, hävdande av obefintliga nedärvda skillnader mellan män och kvinnor, med mera. På inget sätt gynnar SD arbetarkvinnor, skriver Lauber och avslutar med, “Detta är ett parti som Moderaterna samarbetar med. Låt det sjunka in”.

Nu finns det faktiskt SD- kvinnor både i riksdagen och i medierna har jag konstaterat. I medierna visserligen än så länge bara i alternativmedier. Sedan undrar jag hur många arbetarkvinnor som faktiskt intresserar sig för inkvoteringar, genuspedagogik och obefintliga nedärvda skillnader mellan män och kvinnor. För närvarande är nog arbetarkvinnor mest engagerade i att få vardagen att gå ihop med tanke på tokhöga el- och bränslepriser och även stigande matpriser.

Ser man bakåt på svensk politik så kan man konstatera vilket parti som haft mest rätt i sin kritik mot den förda försvarspolitiken, energipolitiken och invandringspolitiken. Vore det kanske bra för Sverige om ett sådant parti fick inflytande i en regering? En hemsk och oanständig tanke förstås.

Bo Hjalmarsson

Annons
Annons
Annons
Annons