Snedvriden fördelning av resurserna
För mig var det sju månaders väntetid för en slätröntgen på CLV. Sedan fick jag ett intetsägande brev från läkaren jag aldrig träffat om sjukgymnastik och smärtstillande. Det hade jag redan praktiserat varje dag under väntetiden. Problematiken var såpass komplicerad att jag krävde bättre svar. Då fick jag faktiskt en tid hos läkaren. Som trots mitt brev inte hade haft tid att läsa in sig på min journal. Motvilligt skrev han en remiss till MR på samma sjukhus. Väntetid 12 månader! Ja ni läste rätt. Eftersom jag är som jag är ansåg jag det vara för lång tid i ovisshet och att knappt kunna gå. Jag bokade därför en tid hos Aleris i Jönköping. 14 dagar senare gjordes det en röntgen med magnetkamera. Svaret var mer utförligt men inte positivt. Men det är en sak i sig och jag har något att förhålla mig till.
Det som är märkligt är följande: Varför kan Aleris ta emot på 14 dagar men inte CLV? Varför skannas inte det svaret till journalen? Varför finns det ingen tid för läkare att följa upp sina patienter? Ett kort brev eller ett jäktat telefonsamtal är ingen hjälp. Varför remitteras jag inte till en ryggklinik eller liknande för att möjligen kunna få adekvat specialiserad hjälp?
Vi patienter lämnas helt till att själva klara av att lotsa oss igenom djungeln av svårigheter och möjligheter samtidigt som vi går med svår värk. Det är klart att vi har ett egenansvar men det är inte helt lätt när stöd från en läkare uteblir.
Jag har fått berättat för mig att läkare inte ska ge patienter så många undersökningar/behandlingar eller remisser för det blir för dyrt. Stämmer det med verkligheten är det bedrövligt. Samtidigt sliter läkarna med allt för många patienter på för få personal. Även sjukgymnasterna och rehabpersonalen går på knäna.
Men miljoner och åter miljoner kan läggas på utredning efter utredning och mera utredning innan det ska byggas ett nytt centrallasarett som också kostar ett antal miljoner. Jag kan se poängen med ett nytt sjukhus men anser att fördelningen av resurserna är något snedvriden.
Tack för ordet.
Barbro
