Annons

Står kulturmiljö mot miljön för vattenlevande djur och växter

Jag läser med intresse om ett förslag från Vattenmyndigheten, att eventuellt riva dammarna i Drev, eller delar av hindren. Det vill självklart inte de berörda, och alla har ju sina bevekelsegrunder till varför man vill ha ”sina” dammar kvar. Så följer ett antal påståenden emot det hela.
Insändare • Publicerad 7 maj 2021
Detta är en insändare i Smålandsposten. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Vattendrag vid Vartorps kvarn.
Vattendrag vid Vartorps kvarn.Foto: Kerstin Haggren

Man går tillbaka till medeltid eller vikingatid sägs det. Ja, vem vet hur det var då? Oron finns huruvida bottenslammet från det nedlagda Böksholms bruk kommer på avvägar om inte vattnet regleras och håller en jämn nivå. Det stämmer naturligtvis, men man behöver bara gå till vårvintern 2020 för att se att både nivå och flöde inte var så jämnt, liksom vissa perioder på somrarna, då man kan gå torrskodd över ån vid bron i Drev, och detta trots regleringar.

Det finns fisktrappor, men de bedöms inte hålla måttet. Det är för lågt flöde, som bör ökas från 150 liter per sekund, till 1 000 liter. Man är då orolig att man sänker nivån i Örken, men när Böksholms bruk var igång, var minimitappningen 2 400 liter i sekunden året runt, och då räckte vattnet. Har det hänt något sen dess? Många säger ju att vi genom klimatförändringarna fått ett fuktigare klimat, med mer nederbörd.

Annons

Med detta sagt anser jag, att våra myndigheter borde se till helheten. De sakkunniga vid sina skrivbord kan och bryr sig mycket om sin lilla nisch. Skulle inte de olika expertområdena på länsstyrelsen kunna samverka och försöka förstå varandra bättre.

Låt mig ta ett par exempel. För ett par år sedan sammanträffade jag med en ekolog vid Vartorp. Jag tog då upp en sak som jag, som värnar kulturmiljön, tyckte var viktig. Innan den nuvarande kvarnen byggdes vid 1800-talets mitt, fanns en kvarn nedströms nuvarande. Åfårorna var stensatta och det fanns vid den tiden dammluckor närmre sjön. De senaste tjugo åren har många av de här stensättningarna raserats och stenarna ligger nu i åfåran. Frågan till ekologen var, vad han tyckte om det, och det raka svaret var: det är ju jättebra för fisken. Att sen stensättningar, som funnits i kanske 300 år eller längre var raserade, spelade ingen roll.

Ett annat exempel är det lilla området öster om kvarnen i Vartorp, ut mot vägen, som numera är översållat av ris, sly och nedfallna träd. Återigen kanske tio år bakåt i tiden, så var där alldeles blått av blåsippor tidigt på våren. Man kunde knappt gå där utan att sätta fötterna på en planta. Nu kan man inte gå där för allt ris, men det spelar ingen roll, för blåsipporna är borta. Förmodligen är den här miljön bra för något, men inte för blåsipporna.

Varför måste det alltid vara så, att det som är bra för det ena, är dåligt för det andra? Vid alla förhandlingar får man ju ge och ta. Vore det inte möjligt att resonera i samma termer vid ”ingrepp” som dessa?

Bekymrad

”Varför måste det alltid vara så, att det som är bra för det ena, är dåligt för det andra?”
Annons
Annons
Annons
Annons