Ut i strejk – utan anhöriga stannar Sverige

Som anhörig börjar du ge lite stöd här och där. Inköp, tar dammsugaren och kör runt i din anhöriges lägenheten. När du ser gårdagens disk så fixar du också den, följer med som ledsagare till vårdinrättningar. Där du oftast använder din egen bil på grund av praktiska skäl. Fixar mediciner. Du ser att din åldriga mor eller far successivt börjar bli orkeslös i sina vardagssysslor. Då börjar du att göra matportioner. För du är livrädd att mor eller far ska slarva med maten. När du ändå tvättar så kan du också slänga in din mor eller fars kläder i maskinen. Ensamheten tycker du är värst så du gör allt för att din mor eller far ska få komma ut på olika aktiviteter. Lämnar och hämtar.

Men en dag inser du att hela situationen är på väg att bli ohållbar både för dig och din anhörige. Och att sätta guldkant på vardagen för din mor eller far, är snart ett minne blott. För du som anhörig har ett berg av måsten.

Du hjälper din mor eller far att ansöka om särskilt boende. Det blir avslag. Överklagar till förvaltningsrätten. Där blir det också avslag med motivering att du som anhörig tillgodoser din åldriga mor eller fars behov.

Att din insats som anhörig räknas som frivillig och att din insats har en gräns för hur mycket du orkar. Eller att det skulle hända dig något som anhörig. Det tar ingen hänsyn till i dag. Samhället räknar iskallt på att du som anhörig utför insatser som borde vara en rättighet för den äldre.

De flesta äldre vill bo kvar hemma så långt som möjligt men när det till sist inte är ett alternativ då sviker samhället dig som anhörig och din far eller mor eller både och.

Bäste anhörig! Just nu, gör du din äldre mor eller far en björntjänst. Så ut i strejk, för utan anhöriga stannar Sverige!

Anhörig