Vår människosyn och läkekonstens väsen bör styra
Det aktuella förslaget om ett sjukhusbygge i Räppe bottnar främst i materiella dimensioner och paketering. Den bakomliggande idén tycks vara att anpassa sjukvården till teknik, styrning, ekonomisering, logistik, artificiell intelligens etcetera. Rationella moduler konstrueras för olika sjukdomar, behandlingar, utrustning, kommunikationer, administration, prislappar, vårdtagare – i ett till synes effektivt system. Berättelsen om nytt sjukhus inkluderar också olika typer av oro. Oron över att inte hänga med i utvecklingen. Oron för att inte kunna rekrytera ny personal i frånvaron av ett nytt modernt sjukhus. Oron för ett avfolkat centrum. Oron för oöverstigliga kostnader med mera.
Sjukhusfrågan handlar absolut inte enbart om två olika byggprojekt. Vad som behöver lyftas fram mera är vilken form av vårdverksamhet vi tänker oss bortom huskroppar, paketering och moduler. Vilken koppling finns till människan, hälsans källor och de immateriella värdena? Exempelvis har kulturen, konsten, odlingen och trädgårdarna oändligt mycket att bidra med i en mera salutogent inriktad vårdmodell. Om vi medvetet orienterar oss mot en sådan utveckling får det avsevärda konsekvenser för hur ett framtida sjukhusbygge skulle te sig. Syftet skulle vara att låta innehåll och form harmoniera optimalt för patienters, anhörigas och personalens bästa.
Vårdens innehåll och inriktning i det framtida samhället behöver bearbetas ytterligare i den allmänna debatten, och i alla sammanhang där det goda samtalet förs. För i dialogen ges svaren på alla våra frågor, ja där finns till och med lösningen på sjukhusfrågan. Men i avsaknad av ett brett folkligt intresse för vad hälso- och sjukvård egentligen innebär är tiden inte mogen för voluminösa investeringar. Det kommer inte att leda till en mera människocentrerad hälso- och sjukvård, vilket borde vara essensen i ett verkligt framtidsbaserat utvecklande av vården. Det kan inte bli bra längden, inte ens ”kostnadseffektivt”, om vi både förbiser kärnfrågorna, och underlåter att besvara dem på ett ansvarsfullt sätt.
Den allmänna världsutvecklingen vältrar sig över oss. Vi verkar nästan inte orka eller längre tro att vi har chansen att styra själva och ändra på saker och ting. Men den förmågan förfogar alltid medvetna och medkännande människor över. Receptet är empatisk entusiasm och ett fördjupat engagemang. Det krävs att vi stannar upp och klarar av att ställa de väsentliga frågorna. Vad är viktigt i livet? Vad har just jag för syn på hälsa, vård och omsorg? Vilken är vår regionala identitet? Vart är vi egentligen på väg? Vad vill vi innerst inne?
Vår människosyn samt läkekonstens väsen och tillämpning är det överordnade. Det är detta som i det här fallet bör styra allt som ryms mellan arkitektur och finansiering – oavsett om det innebär ett helt nytt sjukhus, ett ombyggt eller ett intressant tredje alternativ. Arbetsprocessen kan inte göras tvärtom, som nu. Det framstår som att vi missar det grundläggande. Vad är en människa? Vilka olika typer av vårdalternativ vill vi få möjlighet att kunna välja och ta ansvar för?
För mig är den egentliga innebörden av hälsans mysterium att jag bär på de krafter som stärker mig – ja, att vi alla inom oss bär på de krafter som stärker oss.
Daniel Ekman