Vårt samhälles smittskydd är inte starkare än den svagaste länken

De gick gruppvis, kanske en av fem handlade dricka eller godis. Övriga var bara med som stöd.

Det kunde ha varit jag i min högstadieperiod. Jag kommer ihåg hur viktigt det var att vara med i gruppen. Tillhörigheten kunde ta sig konstiga uttryck ibland.

Nu är det andra tider. Det är intet ont att låta ungarna komma i sina grupper om omständigheten tillät.

Jag pratade med personalen på Konsum och frågade om det var okej att ha så mycket ungar i affären och fick till svar, vi har pratat med dem vi har pratat med skolan men inget hjälper. Varför, jo för de tror att de är odödliga.

Visst de är odödliga, men de för smittan vidare i värsta fall.

Är det föräldrarna som ska tala sina barn tillrätta? På högstadiet var det kompisgängets normer som bestämde, föräldrarnas uppmaningar var ett tillfälle att göra precis tvärtom.

Lydde jag då mina lärares uppmaningar, ja mer än föräldrarnas. Det kanske var för att vi fick tillsägelsen i en grupp och ingen kom undan.

Vid köksbordet hemma var det mer att visa, jag gör som jag vill. Det låg i min utveckling att få pröva min vingar och själv ta ansvar för vad jag gjorde.

Den svagaste länken här är smittvägen till de äldre.

Mycket ungar i affären, äldre 70+ som tar tillfället att gå och handla för att undvika trängsel när arbetsföra slutar jobba.

Den enskilde skolans uppgift, där det finns ett snabbköp på gångavstånd för ungarna på långraster etcetera, är att förklara och förklara, gång på gång, det är inte läge att dra in på närmsta snabbköp tjugo ungar samtidigt. Om du måste köpa godis eller läsk under skoldagen skicka in en kompis att handla åt alla. Var noga med hälsan och håll avstånd till de som handlar och personalen i affären.

Förklara i undervisningen vad smittan gör med oss. Det gör ni säkert alla skolor MEN följ upp. Visa att detta är allvar.

Jörgen Larsson i Växjö