Vi lever i ett sjukt samhälle
Det fanns inte längre någon möjlighet att anpassa en tjänst, vilket borde kunna gå i kommunens regi.
Jag fick heller inte gå tillbaka till min gamla tjänst. I?stället skulle jag arbetsträna på en tjänst som jag blev förflyttad från ett par år tidigare på grund av min värk.
Man sa att det hade varit stora förändringar på denna tjänst. Det enda som ändrats var att i?stället för portabel lyft hade man installerat en fast taklyft. Detta hjälpte naturligtvis inte mot min värk. Fick testa en plats till, vilket innebar att jag skulle hjälpa till i ett kök vid ett äldreboende. Jag skulle hjälpa äldre som behövde hjälp med att äta.
Det var inte så många som behövde denna hjälp. Fick mest sitta själv och titta, för jag fick inte hjälpa till med vården.
Detta var ju ohållbart i längden. Har sedan dess varit arbetslös.
Som sjuk arbetslös får man inte mycket hjälp i samhället. Man får för det mesta sitta och vänta på att sin handläggare på Arbetsförmedlingen ska höra av sig om vad som ska hända. Många gånger får man själv ta kontakten. Då med beskedet att man bytt handläggare för några veckor sedan utan att fått veta detta.
Tiden går och värken tilltar. Efter snart FEM år är även min psykiska hälsa mycket dålig. Styrande politiker. Hur mycket ska man behöva stå ut med?
Rosa
