Åskar Lilja hittar struktur i det maniska

För fem år sedan slutade Åskar Lilja teckna serier i Smålandsposten, nu är han återgått till tekniken. Sedan i våras har han tecknat i ett. Till skillnad från hans förra serieperiod är den här strukturerad. Den nya ordningen har enligt honom själv gjort arbetet enklare och mindre plottrigt, och resulterat i en mängd teckningar.

– Jag tycker det är skoj med det maniska, när det blir för mycket av det goda, säger han.

Och mycket är det. Väggarna i galleri Plan b är täckta av svart och vita tuschteckningar. Själv säger Åskar Lilja att tanken med att mer eller mindre tapetsera väggarna i galleriet är att ge en känsla av dårhus.

– Tanken är att man ska vara tvungen att komma tillbaks nästa dag. Att bara titta på några teckningar och bli nyfiken på andra.

Samtidigt som de sammansatta teckningarna ger ett maffigt intryck, menar han att de fungerar minst lika bra var för sig.

– De har sina egna lilla liv, någon är en händelse och andra har något att berätta.

Åskar Lilja säger att han inte vill tvinga fram något budskap med bilderna, men självklart finns där en underliggande ton. Med starka ord och välformulerade meningar kompletterar han figurernas uttryck.

– Och det är ju väldigt mycket av en själv som kommer fram, säger han.