Ett riktigt drömprojekt

Ett konstprojekt håller på att ta form i Växjö. Det heter Embrace och ska skapa möten kring våra gemensamma drömmar. Curatorn Lixuan An har gjort en egen resa från kulturrevolutionens Kina till förverkligande av den amerikanska drömmen. För att slutligen landa i sig själv och Växjö.

Det första Lixuan An säger när vi möts på avtalad plats är att det är det kinesiska nyåret idag.

– Visst är det en passande tillfällighet och talande för dagens värld att du just idag sitter och talar med en kinesiska som bor i Växjö.

Lixuan An är curator för Embrace, ett projekt som ska bli en utställning och på vägen dit kanske starta en rörelse. Hon är själv ett exempel på det som projektet handlar om - att söka sina drömmar på en annan plats än där man är född.

Lixuan föddes i Peking 1968, den kinesiska kulturrevolutionens mest intensiva år.

– Min familj var den typiska måltavlan – akademiker, intellektuella, konstnärer, politiskt progressiva.

Familjen förföljdes. Släktingar tvingades avbryta sina studier för att skolorna stängdes. Föräldrar och farföräldrar skickades till arbetsläger, en del var borta i ett decennium.

– Det var en traumatisk tid.

Men Lixuan skrattar till när hon minns dagen 1976 då ordförande Mao dog, vilket också innebar kulturrevolutionens slut.

– Vi var på skolgården och lekte när det plötsligt meddelades i högtalarna att han hade dött. Vi var tvungna att genast gå tillbaka till klassrummen för att gråta.

1984 lämnade Lixuan Kina och flyttade till Austin, USA. Hon skulle bli kvar i landet i över 20 år.

– Jag har egentligen aldrig upplevt särskilt mycket rasism, utom kanske just där i Texas. Det var accepterat att använda nedlåtande ord om asiater. Men det var ännu värre för svarta.

En helt annan upplevelse av USA fick Lixuan när hon kom till New York.

– Jag var jätterädd när jag kom dit första dagen och gick genom Harlem. Det såg precis ut som i filmerna, slitet och farligt. Sedan kom jag till Grand Central Station och såg denna fantastiska blandning av människor av alla raser, religioner och utseenden. Det var som en religiös upplevelse och från den dagen kände jag mig som en new yorker.

I USA arbetade Lixuan bland annat med marknadsföring och affärsverksamhet.

– Jag levde den amerikanska drömmen. Jag kände att jag måste göra karriär, tjäna pengar, vara framgångsrik. Och jag lyckades ganska bra.

En naturlig reaktion på uppväxten i ett kommunistiskt land, menar Lixuan.

Men hon skulle snart omvärdera sitt synsätt.

– Det är otillfredsställande att bara sträva efter egen framgång och jag insåg att det gav mer att vara del av ett sammanhang, att se till kollektivets bästa.

– Och, tillägger Lixuan, det är nog därför jag trivs så bra i Sverige.

Under åren i USA brottades hon med sin identitet: Är jag kines eller amerikan?

– Nu har jag hittat en plats där jag känner mig hemma. Jag är 42 år och kan leva och vara som jag vill. Det är nog känslan av att höra hemma i Sverige som gör mig så motiverad för det här projektet.

Lixuan läser Svenska för invandrare, SFI:

– Nästan alla elever som jag pratat med säger att de älskar det här landet men att det kanske är lite ensamt här. Om invandrarna är så positiva till Sverige är det en jättebra utgångspunkt för att bygga ett sant mångkulturellt samhälle.

Lixuan och hennes svenske make flyttade till Sverige och Växjö för ett och ett halvt år sedan.

– Problemet i Sverige är inte rasism utan kanske mer en blyghet och osäkerhet inför det främmande. En sak som imponerar på mig är att jag kan gå in på vilken restaurang som helst här i Växjö och vid borden kan det sitta ett kommunalråd, en biskop, en rörmokare. Men så är det den där muren - vi är redan tillsammans, varför inte säga hello och bli vänner?

– Med konst och kultur ska Embrace föra människor samman och få dem att öppna sig lite. Vi behöver mer värme – en global uppvärmning!

I april ska Embrace söka volontärer som vill vara med och arbeta i projektet. Inspirationen kommer från Barack Obamas kampanj.

– Tycka vad man vill om Amerika men det faktum att vi idag har en svart president är oerhört betydelsefullt.

Lixuan talar om Embrace mer som starten på en ny gräsrotsrörelse än ett avgränsat konstprojekt.

– Det handlar om en kollektiv dröm om en framtid där alla människor oavsett ras, kön och religion kan samexistera i harmoni.

Ursäkta, det låter lite 1967, är vi inte för cyniska idag för ditt prat om kollektiva drömmar och harmoni?

– Jag är den förste att erkänna att jag kanske är naiv, men det är väl fint att vara naiv? Jag ska inte citera doktor Martin Luther King men man måste vara lite drömmande, sedan kan man landa i något mer realistiskt. Om vi kan förändra fem människors sätt att tänka med det här projektet så är jag nöjd. All förändring startar någonstans. Det som inspirerat mest hittills är den positiva respons jag fått från alla som jag presenterat projektet för. Det finns en gemensam önskan och dröm.