Annons
Nyheter

Fredsduvor eller del av toalett?

Nyheter • Publicerad 7 mars 2006
Sanitetsbuddha. Foto: SIF ERLANDSSON
Sanitetsbuddha. Foto: SIF ERLANDSSONFoto: 

Namnet Sanitetsbuddha ger verkligen en tankeväckare i dessa tider av uppmärksammade skämtteckningar av religiösa frontfigurer. Men i det här fallet handlar det inte om karikatyrer för att förlöjliga, utan en arbetsprocess för att gestalta en form av inre harmoni. Åsa Lindsjö, autodidakt konstnär från Degerberga, låter sina vita blanka figurer myllra fram över golvet, låter dem inta Bergdala konstgalleri.

Formen, den inåtvända runda, fanns redan innan i Lindsjös produktion. Men i samarbete med en svensk porslinsfabrik har hon låtit utveckla den och gett den en ny yta av glatt porslin, samma som finns i kröken på de flesta toaletter. Det blir en dubbel bild av rening. Först och främst den inre som buddhistens väg genom livet ska leda till och sedan den yttre i form av sanitetsporslinets starka desinficerande symbolvärde. Nu ligger de på golvet en masse, som glaserade fredsduvor med huvudet under vingen eller möjligtvis avkomlingar till någon toalett eller bidé. Exakt likadana, men med en form som hela tiden upplevs annorlunda beroende på ur vilken vinkel man ser den.

Annons

Objekten i rummet intill har däremot ett motsatt förhållande till form och framställning. Lindsjö fascineras av hantverkets naturliga variation och omöjligheten i att återge exakt samma form två gånger utan att titta på förlagan. Utifrån den idén har hon tillverkat de fem keramikverken Rit. De är inspirerade av flertusenårig keramik från skånska gravar och beskrivs som en slags själsbehållare. De har samma grundform men är alla gjorda för hand, var och en som unikt objekt. Här är konstnären så långt från industriframställningens likformighet man kan komma. Ytbearbetningen består av ett oändligt antal knivhugg, vilket ger behållarna en spännande textur.

Andra objekt är skulpterade i en slags slät keramik som ger ett närmast levande intryck. Färgen ligger nära hudens egen och fastän de är hårda som sten gör de medvetet säckiga formerna att de får ett organiskt uttryck. Som köttklumpar av en annan livsform, som Jabba the Hutt i Star Wars eller de oproportionerligt växande kroppsdelarna i Salvador Dalis måleri. Titeln på de två verken Ömsa I och II ger också associationer till hud och livsprocesser. Som svällande köttberg ligger de på varsin brits och man väntar sig nästan att de ska dallra när man närmar sig dem, eller åtminstone ge efter när man petar på dem. Men de förblir hårda och orubbliga, precis som verket Mater, en lång rad av objekt som sitter längs ena väggen. Är det små bröst, eller något annat kroppsligt? Vissa har bitmärken och skvallrar om en omild behandling.

Med Åsa Lindsjös skulpturer och objekt har Bergdala konstgalleri tagit ytterligare ett steg mot det abstrakta. De utställda verken är inte självklara utan kräver en del av sin betraktare, men för den som tar sig tid att sätta sig in i dem finns en del tankar att fundera över.

Thomas Lissing
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons