Konstexpedition i den småländska naturen

Lisa Torell har precis kommit fram till sin ateljé i Stockholm när jag ­ringer. Från och med i morgon kommer hon tillsammans med initiativtagaren konstnären Åsa Jungnelius och fem andra kulturarbetare att ta fram konstverk, precis som det låter – i naturen.

De ska hålla till vid området vid Ronnebyån, från Bro strax söder om Korrö till Bastsjön väster om Rävemåla. Lisa behövde inte fundera på svaret när hon blev tillfrågad att vara med i projektet.

– Det var ju självklart att jag tackade ja. Det är ett professionellt projekt, ett bra sammanhang och andra bra konstnärer, säger hon.

Hon har jobbat mycket med det offentliga rummet och med liknande utställningar utomhus. Hon föddes i Göteborg, men har flyttat runt till ­flera städer för att gå konstutbildningar. Småland har hon dock inte besökt så ­mycket, utan mest kört igenom.

2003 ställde hon ut i Växjö konsthall, men säger att hon då mest var inne i hallen. Nu ser hon fram emot att få spendera mer tid utomhus.

– Den småländska kulturen och naturen tillhör vårt kulturarv och kulturlandskap. Det blir intressant att se hur de ser ut och hur landskapet präglar mentaliteten.

Lisa brukar vilja besöka sin arbetsplats innan hon börjar skapa där, men denna gång har hon bara hunnit läsa om den.

– Läsa på är en sak, men att uppleva och få en känsla är en annan, så jag tycker att det ska bli skitkul att åka dit.

Den 16:e augusti öppnar utställningen med ett seminarium där kulturarbetarna berättar om projektet och sina verk. Samma dag finns verken klara längs Ronnebyån. Som besökare kan man nå dem vattenvägen med en kanot.

Hur de två veckor som kulturarbetarna är där kommer att se ut och vad det kommer att leda till är oklart. Enligt Lisa är det en fördel.

– Man vet inte riktigt. Det är bäst att för konstnären och platsen att man låter dem utvecklas ihop. Man kan inte veta vad resultatet är innan man sätter ihop utställningen.

Lisa ser fram emot att träffa de andra kulturarbetarna.

– Det som gör att jag tycker att detta är otroligt kul är att man samlas och har så pass mycket tid ihop. Man kan utveckla någonting tillsammans och titta på varandras bilder och sätt att utveckla något.

Hon tror dock att hon främst kommer att göra egna verk.

– Jag har samarbetat ett par gånger med andra konstnärer, men det är inte det som jag gör i förs­ta hand. Jag tänker att ett gemensamt samtal och utvecklande av varandras verk inte alltid behöver resultera i ett gemensamt verk.

Lisa ser fram emot alla överraskningar som de här två veckorna kommer att bjuda på. Hon säger att man sporrar varandra och får uppleva en ny miljö. I den miljön vill hon passa på att skapa konst på ett sätt som hon inte har gjort innan.

– Jag ska testa att gjuta i glas. När jag är i ett sådant landskap så måste jag gå över den gränsen också.