Livskraft på Sigma

Första och största intrycket gör de mandalaformade faten i grönskimrande glasyr. Helena Anderssons keramiska objekt visas på Sigma tillsammans med måleri av José-Antonio Saramiento. Eftersom grafikhörnan tillfälligt försvunnit delar de lika på utrymmet, men det är otvivelaktigt keramiken som drar till sig de flesta blickarna.

De stora faten är organiskt oregelbundna med former som först för tankarna till växtriket, men sedan vidare till det rent kroppsliga. Ibland liknar materialet förvridna mänskliga vävnader. Det låter groteskt, men i sin stiliserade gröna form är det enbart vackert och intressant.

Faten är monterade på väggen likt prydnadstallrikar, men med sina böljande former söker de sig utåt i rummet, nästan som om de lyssnade av omgivningen. Mer eller mindre spontana mönster skapar intressanta former och kontraster mellan vitt och grönt.

José-Antonio Saramientos akrylmåleri är mestadels abstrakt, men tydligt namngivet efter naturen. En slags naturlyrik med sydländsk prägel, eftersom färgskalan nästan genomgående består av varma jordiga nyanser. I verk som Vulkan och Landskap IV för måleriet tankarna till Växjökonstnären Hayder Ali, med sitt glödande solljus och sin känsla av torr sandjord. I skarp kontrast till dessa står de mindre målningar där färgskalan reducerats till att enbart gå från svart till vitt. Här är istället inspirationen det nordiskt gråa vinterlandskapet.

Delvis är måleriet en aning platt, men i bilder som Trädgård och Landskap VI uppstår en skön djupkänsla skapad av små nyansskillnader tillsammans med motsatsfärgers kontrastverkan. Där får måleriet en livskraft som matchar Anderssons keramiska objekt.

Thomas Lissing