Annons
Nyheter

Skön helhetsupplevelse

I kväll öppnas portarna till Jerusalem. Fotografen Elisabeth Ohlson Wallin har gjort sig ett namn med sina samhällsdebatterande utställningar med hbtq-förtecken.
Nyheter • Publicerad 31 mars 2011
Lillith.
Lillith.Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
Dödskyssen.
Dödskyssen.Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
Kyssen.
Kyssen.Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
Familjen.
Familjen.Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Jerusalem är inget undantag, och har därför tidigare censurerats till viss del. Men i Växjö har hon fritt spelrum och publiken får möjlighet att ta del av hela sammanhanget. På Utvandrarnas hus visar man allt.

Jag har sagt det förut, men det tål att påpekas än en gång. Emigrantinstitutets till det yttre klossiga byggnad är en fantastisk utställningslokal, särskilt för fotografier. Och det gäller inte minst för Elisabeth Ohlson Wallins bilder. Foto och rum samverkar på ett nästan magiskt sätt, och med den tillhörande ljudupptagningen i högtalarna känner man sig som förflyttad till en helt annan plats.

Annons

Det är mörkt i lokalen. Svart golv och bruna tegelväggar suger åt sig allt ljus. De stora bilderna är svagt upplysta, lätt glödande som vore de altartavlor. Man rör sig mellan dem som om man gick på en gammal gata i Jerusalem; en smal, krokig väg omgärdad av höga murar. Det är sakralt på något sätt. Strängt.

Själva grundtanken i utställningen handlar om att ställa de tre religionernas budskap och regler kring mäns och kvinnors umgänge mot hbtq-personers faktiska verklighet i Jerusalem. Och på många andra ställen i världen, förstås. I sedvanlig stil är de stora färgfotografierna tablåer, arrangerade scener, som ställs mot citat ur de heliga skrifterna. Både från islam, judendom och kristendom har citat plockats; texter som skrämmer i all sin koncentrerade stelbenthet. Visst brukar företrädare för de olika religionerna vilja tona ner deras bokstavliga betydelse, men faktum kvarstår. Svart på vitt behandlas orena kvinnor, den fördömda kärleken mellan män och så vidare. Det ger en tankeställare om att det kanske inte är bilderna som är så kontroversiella när allt kommer omkring.

Färgfotografierna kompletteras av mer dokumentärt inriktade bilder i svartvitt. De ger sammanhanget, och tillsammans med ljudbildens sorl på flera språk en adekvat inramning. Det är på riktigt, det här. Föraktet mot hbtq-peroner och oliktänkande är en realitet i Jerusalem, liksom på andra ställen.

Fotografierna är maffiga i sitt format och med sina starka budskap. Stötande eller jobbiga att se? Nej, knappast för en hyfsat upplyst människa av i dag. Det är snarare konflikten mellan religionerna och individens rätt till en egen sexualitet som provocerar. Man blir arg. Och rädd samtidigt. Rädd för grupptryck och inskränkthet i kombination med varandra.

När Jerusalem visades i Göteborg förra året valde man att plocka bort en bild; den som föreställer tre bedjande homosexuella palestinier (som egentligen är judar eftersom palestinierna inte ville visa sig på bild). Man vägrade också sälja den tillhörande boken då den var textad även på arabiska och man befarade en spridning till arabvärlden. I Malmö, som stod på tur i turnén, backade man helt och avböjde utställningen trots att den redan var bokad. Då känns det bra att man på hemmaplan vågar visa allt, och att Kulturparken inte valt att göra några eftergifter för påtryckningar.

Som utställning är Jerusalem inte bara tankeväckande utan en skön helhetsupplevelse. Elisabeth Ohlson Wallins fotografier är inte minst vackra, och de kompletteras fint av sin stämningsfulla ljud- och ljussättning. Finns det något kontroversiellt i bilderna så ligger det förmodligen i betraktarens ögon.

Thomas Lissing

Jerusalem

Elisabeth Ohlson Wallin

Utvandrarnas hus

Till den 14 augusti

Foto

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons