Annons
Nyheter
Nyheter • Publicerad 3 mars 2006
Hans Löfgrén.Foto: 

Människor är verkligen skrattretande. Vi kan gå oberörda av något i flera år, se ner på andra vi tycker handlar irrationellt, i blind arrogans stolt hävda att vi minsann aldrig skulle bete oss lika löjligt som de andra. Men så kommer den dag då vi står där ensamma och ångerfulla och önskar mer än något annat att det gick att ta tillbaks allt man tänkt och sagt.

Jag kallade henne gullet trots att jag bara några veckor innan skrattat högt åt min arbetskamrat som i en krönika hävdat att det var barnsligt att skämmas över att ge den du älskar löjliga smeknamn, såsom "Gullet". Inte bara hade jag tyckt att man minsann skulle skämmas, jag hade dessutom lovat mig själv att aldrig sjunka så lågt och kalla en tjej något så löjeväckande.

Annons

Jag bröt löftet men skäms betydligt mer över att jag någonsin tvivlade på Emils erfarenhet och visdom än för det där lilla fåniga ordet.

Även i medIA har vi senaste tiden fått läsa åtskilligt om den mänskliga arrogansen. Till exempel Alexander Bards lilla mejlsekt som ägnar många timmar åt att snacka skit och sprida rykten om, ja, alla som inte tillhör "gänget". Oerhört mycket högstadienivå över det hela.

Och så förstås det sorgligaste exemplet av dem alla: politiska partier som spenderar mer tid till att smutskasta än att argumentera, och som sedan motiverar sitt handlande med att "det inte är rättvist, journalister granskar oss mer än alla andra!".

Varför kopplar jag genast det hela till den gamla goda tiden då alla motiverade allt dumt de gjorde med det briljanta argumentet "Han började!"?

Ovanstående exempel må vara barnsliga men de säger oss ändå hur stort vårt behov av att ge oss på andra för att få bekräftelse är. Och som vi alla vet helgar målet medlen, alla är lovliga byten när det är vår sociala status som står på spel.

Men vare sig du gillar att snacka skit om dina politiska motståndare eller är medlem i Alexander Bards mejllista är det du gör och säger intressant för oss alla, det säger oss nämligen hur långt du är beredd att gå, hur lågt du är beredd att sjunka. Är du villig att upprepade gånger trampa på den som ligger ner för att bygga upp ditt ego, skaffa den där extra sociala poängen i er gemenskap?

Många av oss är tydligen det, vilket inte bara är skrattretande, det skrämmer mig halvt från vettet. För jag menar, vad kommer andra att göra den dag det är du eller jag som ligger ner?

Troligtvis sparka oss sönder och samman, för hämnd är i sanning ljuv.

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons