Annons
Nyheter

jag blev samlaren

Nyheter • Publicerad 24 mars 2006

Förr i tiden, när människan gick klädd i leopardhudar, sa "ugh" och slogs med påkar, så försörjde hon sig genom två olika yrken: jägare och samlare.

Samhället har, och det här kommer säkert som en chock för er, dock förändrats sedan dess, och jägarintresset har blivit allt mer komprimerat till en mindre grupp människor.

Annons

Samlargenerna däremot har aldrig riktigt lämnat människan, i alla fall inte mig.

Det finns två saker som kan få en kille att städa sitt rum grundligt. Den ena är det hjärtskärande skrik en mor ger ifrån sig när hon stöter på husets evigt stökiga oas, tonårsrummet, i julstädningen.

Den andra orsaken är att man träffar flickvän.

Bägge dessa saker inträffade typ samtidigt och det blev en rejäl decemberstädning förra året.

I kölvattnet av den städningen dyker det fortfarande upp saker som jag för mitt liv inte kan förstå att jag sparat.

Vi har nåt sorts case till en snusdosa som man kan hänga runt halsen, trots att jag aldrig köpt en snusdosa i hela mitt liv. Men det var gratis, och gratis gör oss till kleptomaner.

Vi har ett halsband med ett "I love you"-hjärta som jag fick från en flirt under en midsommarafton på Öland. Skruvar man lite på en knapp där bak så blinkar det som en hel öststatsbordell.

Vi har även alla gamla skolarbeten. Jag hittar godsaker som en jämförelse mellan filosoferna Hume och Kant och ett arbete om tysk motståndsrörelse under andra världskriget.

Det mest fascinerande jag hittar är en ask som påminner mig om min barndoms sentimentalitet. Jag var nästan fundamentalistiskt konservativ, allting skulle vara som det var. Jag grät exempelvis över saker som en omtapetsering.

Jag inser att ovanstående statement inte kommer ge mig några brudar på krogen, men whatever.

Annons

När jag öppnar asken finner jag två små tygbitar, säkert förvarade i varsin plastburk. På burklocken står med svag blyerts "Mammas säng" och "Pappas säng".

Och nu minns jag. För att bearbeta det traumatiska i att mamma och pappa bytte sängar så klippte jag loss en liten bit av de gamla och sparade. Som en tröst när förändringens vind blåste upp till storm.

Och här sitter jag nu och skrattar åt mig själv.

Ska jag rama in dessa kvalsterinvaderade kvadratcentimeter tyg och hänga upp på väggen?

Nja. Samtidigt som jag hånfullt skrockar åt min blödiga barndom och skakar på huvudet så... så lägger jag tryggt tillbaka asken längst in i lådan! Jag fixar bara inte att slänga den!

Galet! Vi lever i en galen värld!

Jag hade hoppats att om jag skulle ärva något av våra kära förfäder så kanske jag skulle kunna få deras maskulina kroppsbyggnad. Eller varför inte deras överlevnadsförmåga i naturen?

Men nej. Jag blev samlaren.

Emil Persson
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons