Digital yttrandefrihet

I Tyskland är nazistisk propaganda förbjuden, vilket alltså Twitter böjde sig för och blockade innehållet för alla som befinner sig i Tyskland.

På ett sätt skiljer sig inte Twitter från andra aktörer vad gäller just denna fråga. Även Google blockar material som strider mot specifika nationella lagar, men låter det vara synligt för dem som befinner sig i andra länder. Samma internet för alla har vi aldrig haft.

Men, som Mathew Ingram skriver på teknik och mediesajten GigaOM, frågan är var gränsen ska dras. Och om den håller på att flyttas.

En begäran från Tyskland att blockera ett visst material är så klart betydligt mindre knepig och okontroversiell än en begäran från en diktatur. Att det numera just är allmänhetens flöden som upplevs som hotande av stater blev väldigt tydligt under den arabiska våren då exempelvis Egypten som första panikåtgärd valde att strypa tjänster som Bambuser, Twitter och Facebook.

Twitters inställning har tidigare varit att yttrandefriheten kommer först. The tweets must flow har företrädarna sagt.

Men så enkelt är det inte riktigt längre.

Mathew Ingram sammanfattar problematiken bra när han påpekar att med Twitters tillväxt hundratals miljoner användare jorden över har företaget ofrånkomligen fått ett mer företagaraktigt fokus. Vinstkraven är mer akuta. Då blir det svårt att bortse från en stats krav om man vill göra affärer i landet. Frågan är, skriver Mathew Ingram, var Twitter drar gränsen i framtiden när yttrandefriheten kolliderar med företagets önskan att antingen sälja in sina partnerskapsdealar eller komma på god fot med utländska regeringar.

De digitala yttrandefrihetsfrågorna kommer dock inte att kunna ta ett enda steg framåt om inte diskussionen förs av fler människor.

Ja, det är lätt att ha en åsikt, men det är faktiskt inte alldeles enkelt att avgöra var gränserna ska dras. Tysklands lagar vad gäller nazistiskt material är till exempel fullt begripliga i en historisk kontext och de är dessutom fattade i ett demokratiskt land. Samtidigt innebär allt kväsande av yttrandefrihet att man rör sig i en gråzon. Är man i yttrandefrihetsbranschen, vilket Twitter är i betydligt större utsträckning än säg en dagstidning, blir också varje gränsdragning problematisk.

Men det största problemet är ändå inte just detta specifika företags agerande utan, som vanligt, allas vår tystnad.

ANDERS MILDNER