Ett konstnärsskap som vecklar ut sig

Har du varit i Nirak, Mefiotto eller Amlapalalsi? Om inte så kan du bege dig till Ljungby för att spana in dessa exotiska platser, med sin ovanligt spännande flora och fauna. Under sommaren pågår där en stor retrospektiv utställning med Karl Axel Pehrsons suggestiva måleri. Låtsasvärldar som är så detaljerade att de nästan är på riktigt.

Poralklippan Tralycra är ett typiskt Karl Axel Pehrson-motiv. I bakgrunden skymtar ett främmande djungellandskap, men det är bara ett slags kuliss för det som händer i förgrunden. Där lyser stora blommor i starka färger, överdådiga och formligen skrikande efter betraktarens uppmärksamhet. De ser märkliga ut, påminner mer om praktfulla fjärilar eller farliga insekter än väna blomster. Kron­bladen blir till vingar, sköldar eller gripklor. Säkert är de giftiga, kanske rentav köttätande. Det är något i deras påträngande sätt som gör dem lika hotfulla som vackra. Visst påminner de om kult-teveserien Triffiderna som sändes på 1980-talet, där köttätande växter började kommunicera med varandra och snart gav sig på både djur och människor.

Det är ett långt konstnärskap som presenteras. Karl Axel Pehrson, eller kort och gott KAP, föddes 1921 och avled 2005. Bilderna spänner från 1940-talet till 1990-talet. Blomstermålningarna från de senare decennierna är de mest spridda och därför är det kul att se hela utvecklingen fram till dess. Den äldsta, från 1946, är ett brunmurrigt stilleben som skiljer sig från allt annat i samlingen. Bara tre år senare målade KAP Bruten Vertikal med ingredienser, en helt geometrisk komposition i klara färger som visar hans tydliga hemvist i konstruktivismen. Den återkom han flera gånger till, och på senare år med ett mer organiskt uttryck. Det märks i målningar som serien Reticulatus från 1990-talet, där de förut så matematiska linjerna mjuknat till oregel­bundna former. Som en stilisering av skugg­spelet i den djungelliknande växtligheten från årtiondet före.

Med sina på gränsen till vetenskapligt detaljerade blomstermotiv har KAP alltid varit lätt att ta till sig. Bilderna inbjuder till att bli betraktade länge och noga. De är roliga att se, inte minst i den historiska kontexten tillsammans med både äldre och senare måleri.

Thomas Lissing