Annons
Nyheter

Fröding på Sven Wollters begäran

Deras relation har varit livslång. Med En dåres sånger fördjupas relationen mellan två konstnärer som begrundar livets ändlighet. – Gustaf Fröding har varit min följeslagare i sextio år. Jag kände att jag ville gestalta honom innan det är för sent, säger Sven Wolter.
Nyheter • Publicerad 4 mars 2011
Sven Wollter gestaltar Gustaf Fröding.
Sven Wollter gestaltar Gustaf Fröding.Foto: 

Sven Wollter ställde frågan till sin goda vän Carl Otto Evers redan för sju år sedan. Kunde Carl Otto, dramatiker och regissör, tänka sig att skriva ett manus om Gustav Frödings sista tid i livet? Det ville Carl Otto naturligtvis, och nu befinner sig Sven Wollter i de sista intensiva repetitionerna av En dåres sånger.

-Det är vansinnigt roligt och så jävla nervöst, det är ju en jättetext som ska läras in. Men solen skiner och livet är ett äventyr och barnen ringer och frågar hur det är med farsan. Jag är glad att jag får hänga med, säger en gladlynt Sven Wollter på telefonen och tillägger:

Annons

-Jag är ju en äventyrare. Egentligen borde jag nog vara Errol Flynn, säger han och skrattar.

Gustaf Fröding lärde Sven Wollter känna redan som barn genom sin mammas högläsning. Relationen etablerades och Fröding blev föremålet också för Svens studentuppsats och sedermera för ett livslångt läsande av Frödings texter. Men det var först när han läste psykiatriprofessorn Johan Cullbergs bok Fröding och kärleken som tankarna väcktes om att gestalta författaren.

-Frödings diktning innehåller en oerhörd rikedom av känslor och det var väl därför han blev så folklig. Vet du att 200?000 personer gick i begravningståget när han dog? Och så skrev han ju om Småland också, säger Sven och sjunger plötsligt både första versen och refrängen av Flickorna i Småland i telefonen. När han ändå är i farten passar han på att dra av Det var dans bort i vägen också. Sedan skrattar han och växlar snabbt om till allvar:

-Jag vill gestalta ett människoöde som har allmängiltiga drag där övergivenhet och lidande står i centrum. Att köra ett biografiskt öde intresserar mig mindre. Men att skildra en människas komplexitet är skådespelarens uppgift.

En dåres sånger är ett tätt kammarspel som utspelar sig under den sista tiden i Gustaf Frödings liv. Han bor i Villa Gröndal på Djurgården i Stockholm tillsammans med sjuksystern Signe Trotzig och kokerskan Lotten. Fröding har bråttom med att få sitt bokslut i ordning. Men pjäsen handlar framför all om trion Gustav, Signe och Lotten, deras svårigheter i livet och deras närmanden till varandra. Signe och Lotten spelas av Iwa Boman och Sandra Malmquist.

Gustaf Fröding har kallats för tillvarons utlänning. Känner du dig också som en outsider?

-Absolut, det ligger i en konstnärs natur att ha nära till känslor av utanförskap och förtvivlan. Men så känner ju alla människor ibland, inte sant. Men sedan har mitt liv varit mycket mer Svensson-aktigt än Frödings, säger en av Sveriges största karaktärsskådespelare.

En dåres sånger produceras av Riksteatern och har premiär första mars i Förslöv och kommer några dagar senare till Alvesta och Uppvidinge. Sven Wollter har haft ett finger med i spelet också när turné­planen sattes. Mer kultur till folket utanför storstäderna är hans paroll, berättar han.

Är det något mer du vill göra ”innan det är för sent”?

-För fyra år sedan gjorde jag Shakespeares Kung Lear. Det är den enda roll jag någonsin spelat som jag vill göra igen. I övrigt älskar jag att ju att segla, vara med mina barn och barnbarn och träffa min fru som bor i Luleå, säger Sven Wollter och tillägger att han också jobbar med nya, än så länge hemliga, film- och teatermanus.

Thalia, Alvesta Folkets hus, onsdag 9/3

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons