”Jag blir aldrig nöjd”
– Det är kul, för det är säkert många hemifrån som bara har hört mig som hårdrockare och inte när jag sjunger opera, säger han.
När Daniel var i 20-årsåldern var han med i olika band och uppträdde som trubadur. Låtarna rörde sig långt bort från den klassiska musiken. Det var när han fick höra sin dåvarande sångpedagog spela Tosca som operans värld trollband honom.
– Det var något helt annat än vad jag hade gjort tidigare. Det var häftigt att upptäcka att man hade det intresset för den musiken, säger han.
I dag ungefär tio år senare räknas Daniel som en av Sveriges yngre och främre tenorer inom operavärlden. En bransch där konkurrensen är stenhård.
– Man tvivlar på om man duger och kämpar hela tiden för att bli bättre. Jag blir aldrig nöjd, det låter kanske hårt men jag vill förbättra allt jag kan. Jag har höga krav på mig själv och konkurrensen är på internationell nivå, säger han.
Daniel känner igen sig i beskrivningen av operastjärnor som är konstant oroliga för sin hälsa och där minsta nysning från någon i ens närhet kan skapa oro. Det är otänkbart att bli sjuk på grund av att de olika operahusen har investerat stora summor pengar i uppsättningarna, menar han.
– Jag är väldigt försiktig. När det närmar sig en föreställning så kanske det blir att man skippar att åka med tunnelbanan eller låter bli att gå till operan om det regnar. Då tar man hellre en taxi.
I kväll kan biopublik i Lammhult och Växjö se en direktsändning av Mozarts Trollflöjten på svenska. Daniel spelar huvudrollen som Tamino, en roll han har spelat tidigare. Men den här gången blir det i en annan skepnad än den traditionella.
– I ursprungsversionen av Trollflöjten är Tamino egentligen en prins som jagas av drakar. Men i den här uppsättningen är han en vanlig figur som sitter i salongen och som kliver upp på scenen och går in i föreställningen. Det får honom att kännas mer som en vanlig människa och han vet inte om allting är på riktigt eller om han drömmer.
Palladium, Växjö & Garvaren Bio, Ljungby fredag 19/10
